Under julaftonskvällen tappade vi tillfälligt bort en dumdristig sparkcykelförare, konstaterade att äktenskapet och kanske till och med parförhållandet är ohållbara, antika institutioner, serverades saltdränkt fisk och utspädd Cava, bevittnade hur våra söner förvandlades från långlemmade tonåringar till hemlighetsfulla femtitalsmafioson och lät oss berättas att potatisen på restaurangen var slut, helt slut.
Efteråt tog vi avsked av alla som var födda före sextiotalet eller efter sjuttiotalet och klev in på en pub tillsammans med Mr Bean, Woody Allen och halva Downtown Abbey. Beställde Irish Coffee och Cosmopolitan och Daiquiris som fick ögonen att stå som tappar i huvudet på oss. När Last Christmas hördes i högtalaren recognocerade vi baren.
"Can we dance over there, where there are no people?"
Den belgiske bartendern som bar fluga under hakan och egentligen var från Cornwall stelnade till i rörelsen och spärrade upp ögonen. "No! No! This is a sitting down bar!"
Vi drack våra drinkar och höll i stolskanterna för att inte börja dansa.
"Welcome back", sa bartendern när vi gick. "Come back any time, we're open eight days a week."
"Jösses vilket klientel, har ni sett va", sa vi när vi sneddade över gatan i våra blinkande tomteluvor.
'
Feliz Navidad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar