onsdag 27 oktober 2021

Lim och flygfän

Jag tänkte häromnatten att jag borde skriva en jäääättelång bloggpost om hur det går för min avkomma och vad som hänt sen jag senast var här för några veckor sedan. Efterom jag blev matt av bara tanken beslöt jag att strunta i det och sänka ribban genom att hoppa in här med bara dagens nyheter. Jag kan ju referera det förgångna en annan dag, om andan faller på.

(Kan nämnas så mycket att nittonåringen är urnöjd med sitt egna hem, likaså urlycklig över sitt är fyrtionioåringen. Tjugotvååringen är som fisken i vattnet - eller nåja, ölen, kanske snarare - på andra sidan viken och har fått rollen inte bara som tutor för vårens nya studerande utan tutor-sergeant, det vill säga chef för ett helt gäng tutorer. 

"Fast jag hade uho i flera veckor att jag säkert blir sergeant, så känns det ganska nervöst nu när det faktiskt gick så", rapporterade han på Whatsapp.

"Be careful what you wish for", svarade jag.)


Sushimiddag hos nittonåringen. 

De enda motgångarna värda att nämna är att en av mina gelnaglar fick en spricka idag på jobbet. Eftersom nästa service är först på måndag beslöt jag att limma sprickan med superlim som jag hittade under kassadisken. Det fungerade utmärkt, om man bortser från att jag glömde det hela innan det torkat färdigt och råkade vispa till min överläpp med handen och fann mig därefter med en gediget limmad amorbåge. Lyckligtvis var det här just innan stängningsdags så jag traskade hem och putsade bort limkakan med aceton, inan jag gav mig iväg för att föra två småbord åt en kund som bor runt hörnet.

Senare på kvällen satt jag på yogamattan när jag plötsligt hörde ett dovt brummande och fann mig öga mot öga med en enorm, yrvaken geting. Jag pausade min yogavideo och lyckades dänga till getingen i luften med Hus & Hem. Hen cirklade runt några varv och kraschade därefter upp i innertaket upprepade gånger innan hen störtade ner på fönsterbrädet för att ta ny fart. Där fick jag slutligen livet av hen.

Mycket händer här i trakten.


onsdag 6 oktober 2021

Några ord om "downshiftandet"

Alltså tjenare! Jag är vid liv!

När jag skrev rubriken stavade jag först "downskitandet", vilket kanske var en undermedvetandets lapsus. Tillsvidare kan man säga att downshiftandet skitit sig galant. Jag har så mycket att göra att jag inte hunnit till gymet mer en än gång i september och golf har det väl blivit typ en halv runda och inte blir det mycket av bykande eller annan hemskötsel heller. Detta kan dock inte endast skyllas på det nya jobbet utan även det faktum att jag samtidigt koordinerat renoveringen av "moderbolagets" två lägenheter på Mechelingatan samt flyttat min yngre son till Berghäll un den gångna veckan. 

Därmed har mina morgnar gått till administrativa uppgifter i möbel- och fastighetsbusinessen, tre till fyra av dagarna i veckan i butiken och kvällarna städning av Berghäll-lägenhet tillsammans med nittonåringen samt roadande av hans grejer och mottagande av nya IKEA möbler och hopbygge av dito. Som bäst sitter jag och väntar på.....


...blev här avbruten av det jag väntade på, nämligen ett samtal från den gigantiska elektronikaffären som levererade hushållsapparater till Mechelingatan. När jag nu återgår till skrivandet står jag redan i butiken. Ska därför ta itu med diverse pysselsättningar, så får återkomma vid bättre tillfälle. Om en månad, kanske?

(Bilden är från mitt vardagsrum som badade i en lila soluppgång när jag steg upp i ottan.)