Varde ljus

Min författarkurslärare sa i tiden: Vad ni än gör; skriv! Skriv varje dag, skriv vad som helst. Så jag får väl försöka, fast min inspiration tycks ligga på helt andra plan nu för tiden.

Helgen gick i gudliga tecken. Två konfirmationer, två nattvarder, alla synder förlåtna. Att de är så lätt! Här har man grubblat i åratal på hur man ska rentvå sitt samvete och så är det bara att knalla till kyrkan på andra sidan gatan och be en bön. Lite pletut?

Hösten är här, vilken lycka! Mörkret som faller på kvällen så att man äntligen kan sova på natten också om ens sovmask åker på sned. Å andra sidan - mörkret som faller på kvällen så att inspirationen slår sina klor i en och man fylls av energi och idéer och projekt och aldrig skulle vilja gå och lägga sig. Tala om konflikt. 

I Palma var det en taxichaufför som vägrade tala engelska med mig efter att jag sagt att jag kunde lite spanska. Förstod ju i princip allt han sa men var rätt oförmögen att föra en konversation. En annan kväll var det en äldre argentinsk gentleman som ville dansa Blue (?) med mig på jazzklubben och det försökte jag, men då det inte lyckades särskilt bra ville han prata med mig i stället. Jag förstod så gott som allt han sa men var rätt oförmögen att föra en konversation. Vansinnigt frustrerande! Anmälde mig alltså häromdagen hux flux till en spanskakurs och den började idag, precis runt hörnet på Stora Roban. Inte vet jag om jag lär mig prata ännu heller - det är väl tjugofem år sedan jag läste spanska senast och har alltid skrivit alla språk oändligt mycket bättre än pratat dem - men roligt var det. Kan bli lite utmanande att hinna dit till fem före fem alla måndagar, men det är värt ett försök.

Skulle även vilja skriva mera, fotografera mera, rita mera, inreda mera, röra på mig mera och gå på fler kulturevenemang och dricka mera rödvin i gott sällskap och sånt, men får väl prioritera lite.

Mitt vinterbastuprojekt ligger tillsvidare på is eftersom Lovisa bygginspektör tappade bort sig när hen skulle inspektera min tomt. Hen återvände till sitt dammiga kontor förra veckan för att samla nya krafter. Jag är inte särskilt hoppfull med denna facit på hand, men känner mig efter den här episoden "på nackan". (Hen lät förhållandevis skamsen på telefon.) Återkommer eventuellt med rapport om det hela.

Vad mina lampor anbelangar har de nya över köksön anlänt och jag lyckades övertala gårdskarlen att hänga upp dem. Han lyckades få upp den ena, men något ljus varde det inte. På is detta också, i väntan på Laattapistes rapport om hur jag ska få min slocknade badrumsspegellampa att lysa och om detta eventuellt kräver en elektriker som då även kunde ta sig an mina kökslampor. 

Nå, Laattapiste svarade idag efter EN MÅNAD:

"Kiitos viestistäsi, saimme tunnistettua tuotteen ( - no onneksi olkoon, minähän liitin siitä kuvan ja tuotetiedot ja laskun! toim. huom) -  ja tuotteessanne on Led valot (LED 10W).Tämä tarkoittaa, ettei tuotteeseen voi valitettavasti vaihtaa poltinta."

Jag svarte:

"Kiitos tiedosta. Eli tämä oli kertakäyttövalaisin? 

Vai voiko sen mekaniikan korjata? Mitkä ovat mun vaihtoehdot?"

 

Laattapiste: "....."

 

Känner en viss frustration över detta, kan ni kanske föreställa er, då lampan är integrerad i min badrumsspegel och har kostat mig 256 euro i tiden. Hur kan någon i kundtjänst svara typ shit happens utan att erbjuda lösningar? AAAARGH! 

 

 

 

Men googlade nyss att dess garantitid är 5 år och jag har köpt den 2015.

HA! Fortsättning följer!

when the lights go out

I Palma var det hett. Men det var semester och rosevin och sand och hav och jazz och tapas och det fanns luftkonditionering och belysning. 

Hemma i stan slocknar den ena lampan efter den andra - endel med explosiva puffar, andra bara slutar lysa. Leverantörerna av lamporna rycker på axlarna och lallar om ledteknik som inte går att byta eller lampfästen som inte går att förnya. 

Tur att jag gillar höstmörkret.

Den tropiska värmen i vår lägenhet har jag svårare att godta. Tog mig en extra halvtimme att komma iväg till jobbet idag då alla morgonbestyr resulterade i såna värmevallningar att jag omöjligt kunde klä på mig. 

Imorgon blir det att välja mellan att gå till jobbet antingen naken eller med ofriserat hår.

Var dessutom så trött och jetlagged eller vad det nu kallas när man försöker vrida sin semesterklocka till jobbtid att jag tvangs stanna vid apoteket på vägen för att köpa Berocca. Needless to say att jag bevärdigade min chef med endast ett argt bläng när han undrade om jag var full av energi och flow.

Men den goda nyheten är väl att jag lyckades klämma ur mig ett blogginlägg. Vi går mot bättre tider, om än mörkare.

 

 

Promenerade Palma runt och drack sangria mot törsten

Vill inte vardag.

Regnet upphörde och solen tittade fram. Imorse cyklade jag de knappa tio kilometrarna till Playa de Palma. 

Alltså: frihetskänslan på cykeln, värmen, brisen. 

Doften av havet, känslan av havet, ljudet från havet, färgen på havet. 

Need I say more? 

Idag öppnade jag ingen bok. Halva dagen stod jag i vattenbrynet, lyssnade på Spotify, tittade ut över havet och lät vågorna skölja upp över knäna.

Och så kom regnet.

Efter att ha suttit uppe till närmare halv två igår med Ines - en 58-årig konsultdam som jag stötte ihop med på tapasrestaurangen där jag åt min middag - sov jag lite längre idag. Det gjorde ingenting eftersom det åskade och regnade hela morgonen. Under dagen klarnade det upp och jag läste slut min bok på balkongen. Drabbades av en lätt depression när boken tog slut och har inte förmåga att grabba tag i någon av de återstående böckerna jag har med mig. Klarar inte av jämförelsen.

Under de sena eftermiddagstimmarna strosade jag omkring i Santa Catalina, åt en carpaccio, drack en café con leche.

Mycket spanskt, charmigt och avslappnat.

Och så mitt bland allt det genuina en krog med prinskorv, ABBA och "Kräftor time". 

På vägen hem började det regna; 
jag småsprang men konstaterade också att regn i trettio grader inte gör så mycket, mest var jag rädd om min kamera. Väl hemma torkade kläderna på mig på nolltid och ute brakade världens åsk- och regnväder loss. Blixtarna avlöste varandra, elledningarna fräste och när jag öppnade fönstren för att fotografera luktade det bränt om hela kvarteret.

Jag accepterade mitt öde och slog mig ner i dålig belysning för att jobba med mina illustrationsuppgifter medan spanjorerna nedanför skrek och tjoade och plaskade omkring i vatten upp till vaderna.

Långt senare slutade det regna och hungern drev mig ut. Iklädd flip-flops halkade jag genom pölarna till en dämpad sushirestaurang där jag åt en av de dyraste måltiderna på ön hittills, men ack så god.

På Ramblan var det höst.

Boktips

Härlig feelgood-bok. Vill att den aldrig  skall ta slut, men det gör den förstås, mycket snart. Vill läsa allt som Mhairi McFarlane någonsin har skrivit.

Påminner mig mycket om David Nicholls' böcker.

På semester ska man läsa sånt som för en att storle. Rekommenderar varmt.

Solead y Calor

Igår morse hoppade jag på bussen till Illetas där jag hann läsa slut min bok vid havskanten innan jag tröttnade på mulvädret och promenerade tillbaka mot Palma. Trots molnen - eller kanske på grund av dem - var det tryckande hett och fuktigt hela tiden, nämare trettio grader. Lokalisarna fläktade med solfjädrar och stönade oi, que calor!  

Någonstans vid Cala Major började solen titta fram. 

Jag doppade benen i det badkarsvarma havet innan jag köpte skavplåster och promenerade vidare. Tog lunch vid Porto Pi och hade hela tiden för avsikt att hoppa på en buss tillbaka till stan, men det blev aldrig av. När jag linkade in i Palma med ont i knät och svullna fötter hade jag gått tolv kilometer. Klev in i Palma on Bike, hyrde en cykel, pedalade till Palmas egen beach i andra ändan av strandpromenaden och dök i havet.

Härligt! Finns nog inget bättre än känslan av sand och salt och sol.

Staden i sig är magisk, i synnerhet om kvällarna när luften står stilla och det myllrar av folk.

Gränder! Gränder, gränder, gränder och avenyer kantade av tunga, mäktiga träd. Gissa om jag är lyrisk.

Säga vad man vill om femstjärniga hotell och städerskor som kliver in mitt i morgonbestyren för att sopa undan sand och byta handdukar. Just nu njuter jag så av att öppna alla mina fönster på morgonen och ta in det mallorcanska livet; det är ett öronbedövande oväsen av sopbilar, renoveringar, barn och liv, precis under mina balkonger. Och mina balkonger är precis sådana som jag drömskt kikat upp på i Ciutadella de Menorca och tänkt oj, om man någongång själv bodde så.

Här är min utsikt mot Placa Drassana där jag parkerat cykeln mot ett träd.

Till natten stänger jag alla fönster, sätter i öronpropparna - som jag ändå alltid använder - och sover som en stock i luftkonditionerad svalka. 

Ännu håller sig det värsta regnet på avstånd - bara några droppar kom igår mitt i värmeböljan -  så jag styr kosan mot stranden.

Lluvia y Gazpacho

Palma de Mallorca, mini-Barcelona. 

Flög hit imorse efter fyra dåliga timmar sömn - vem kan sova gott när klockan ringer 4.40? Hade bokat en lägenhet på AirBnb och mötte min värdinna María i lägenheten vid lunchdags. Den såg precis ut som på bilderna, dock lite mera sliten, men autentisk och charmant, med franska balkonger och fönster i åt alla håll. Här stannar jag till nästa tisdag, mitt bland gränderna i Santa Catalina, Palmas Soho eller Notting Hill.

Utanför mina fönster flyger duvor, jag torkar kläderna på balkongräcket och bär upp maten för branta trappor till tredje våningen och vattnet i duschen är än varmt, än kallt.  

Jag måste ha rest ensam fem eller sex gånger under de senaste åren. Gran Canaria, Teneriffa, Kos, Menorca, Korfu. Det har varit femstjärniga hotell och  fyrstjärniga hotell men något spa har jag aldrig använt och kvällsprogrammet har varit ångestväckande bland uppklädda, nyförälskade par och i poolen har jag doppat mig högst en eller två gånger. Nu vet jag redan att när jag reser hänger jag in mina grejer i garderoben, ställer vin och youghurt i kylen och ger mig ut på upptäcktsfärd. Dagarna tillbringar jag på caféer, restauranger, gränder och stränder - inte på hotellet. På kvällen däremot vill jag dra på mig en klänning och högklackat och gå runt hörnet på restaurang. Jag vill helst inte betala trehundrafemtio euro för en tom säng i ett dubbelrum eller veckla in mig på elva kvadratmeter i ett singelrum utan fönster. När jag kommer tillbaka från middagen vid tiotiden vill jag helst inte höra portierens eller bartenderns 'Señora, where is your husband' eller  'why are you alone, you beautiful woman!' eller 'why are you back this early?'. Därför valde jag i år inget hotell utan en mallorquin lägenhet som jag kan komma och gå i som jag vill och där jag kan ta mig ett glas vin när jag kommer tillbaka på kvällen och tassa omkring barfota på mjuka trägolv, nästan som hemma.

Att jag valde den enda höstveckan när regnet kommer att svepa över Mallorca åtföljt av åskblixtar och svala luftmassor var ju lite olyckligt. Men än så länge är luften dallrande varm, vinet torrt och kallt, gränderna magiska och gazpachon just så läskande som jag kom ihåg. Om regnet tar över helt och hållet tänder jag mera ljus, byter rosévinet mot rött och tar itu med mina rituppgifter.

Eller spänner upp mitt nyinköpta paraply och småspringer till El Corte Inglés och köper ett nytt objektiv till min kamera, eftersom mitt nuvarande vidvinkeldito tycks böja horisonten till oigenkännlighet.