Och så kom regnet.

Efter att ha suttit uppe till närmare halv två igår med Ines - en 58-årig konsultdam som jag stötte ihop med på tapasrestaurangen där jag åt min middag - sov jag lite längre idag. Det gjorde ingenting eftersom det åskade och regnade hela morgonen. Under dagen klarnade det upp och jag läste slut min bok på balkongen. Drabbades av en lätt depression när boken tog slut och har inte förmåga att grabba tag i någon av de återstående böckerna jag har med mig. Klarar inte av jämförelsen.

Under de sena eftermiddagstimmarna strosade jag omkring i Santa Catalina, åt en carpaccio, drack en café con leche.

Mycket spanskt, charmigt och avslappnat.

Och så mitt bland allt det genuina en krog med prinskorv, ABBA och "Kräftor time". 

På vägen hem började det regna; 
jag småsprang men konstaterade också att regn i trettio grader inte gör så mycket, mest var jag rädd om min kamera. Väl hemma torkade kläderna på mig på nolltid och ute brakade världens åsk- och regnväder loss. Blixtarna avlöste varandra, elledningarna fräste och när jag öppnade fönstren för att fotografera luktade det bränt om hela kvarteret.

Jag accepterade mitt öde och slog mig ner i dålig belysning för att jobba med mina illustrationsuppgifter medan spanjorerna nedanför skrek och tjoade och plaskade omkring i vatten upp till vaderna.

Långt senare slutade det regna och hungern drev mig ut. Iklädd flip-flops halkade jag genom pölarna till en dämpad sushirestaurang där jag åt en av de dyraste måltiderna på ön hittills, men ack så god.

På Ramblan var det höst.