Som att vara på jobb, fast tyngre.

Har suttit framför datorn precis hela dagen, från nio till aderton trettio*. 

Löst problem (renovering), fattat beslut (renovering), backat beslut (renovering), fattat nya beslut (renovering), analyserat (illustrationer), gett feedback (åt kurskamrater), lärt mig nya program (Photoshop, igen), svurit över nya program (Illustrator), haft axlarna uppe vid öronen, förvärrat min nackspärr, undrat var jag lagt seriekortet till massören.

Vid sju slängde jag trettonåringen till en Parkour-kurs som han plötsligt ville gå på tack vare kompisgrupptryck. Jag svalde min intuitiva vilja att påminna honom om att jag försökt övertala honom i fyra år och han har vägrat. Myste och tjoade inombords i stället. Nu är det legitimt att han klättrar i lyktstolparna.

Körde genom halva Esbo efter diverse parkettprover, skrev upp vad jag hämtat var för att mitt minne annars sviker mig. Bläckpennan läckte som ett såll och i matbutiken stirrade mina medmänniskor på mig som om jag haft tyfus. Märkte i backspegeln att jag dessutom bara mejkat mitt ena öga. 

"Min dag var helt skit", sa jag åt trettonåringen vid middagsbordet. "Allt vara bara skit. Alla mina beslut var dåliga, jag kan inte Photoshop och ingenting blir som jag tänkt mig. Hur var din?"

"Helt normi skoldag. Alltså helt skit. Ska jag hjälpa dig med Photoshop?"

Ville ta några foton att pigga upp den här dystra skrivelsen med, men det är kolmörkt och usel belysning i hela lägenheten. Den enda lampan med power var ett lysrör, typ skolsal. Igår började det blinka frenetiskt så jag för ett ögonblick trodde jag var på nattklubb. Det var jag dessvärre inte.  

Mitt kollage igår kväll fotograferade jag på badrumsgolvet, där lamporna ännu fungerar lite.

I väntan på bättre dagar postar jag detta sädesfält för att representera dagens stämning.

* Lögn. Vid ettiden gick jag faktiskt av och an till köket och kokade räksmakande nudlar som jag slängde i mig med mängder av soja innan jag återvände till datorn elva minuter senare.