"någon"

Någon borde gå till matbutiken. 

Vet inte vem någon är, men hen bodde inte hos oss idag. 

När jag kom hem från min utfärd österut och undrade vad här ätits lyfte pojkarna förvånat blickarna och sa att de inte blivit hungriga.

Klockan var aderton trettio.

Vi livnärde oss på riskakor, saltgurka, ost, glass, russin och köpismakaronilåda.

Studieuppgift för Berghs School of Communications. Fiktiv apotekskampanj.

Dagens iakttagelse: Läste i Husis en debattartikel om finlandssvenska ungdomar som inte kan prata finska och den avslutades med frågan: "Har föräldrarna utlokaliserat sitt ansvar till skolan?"   

Osui ja upposi. Kommer att ligga sömnlös med dåligt samvete inatt. Varför, varför, varför skaffade jag inte mitt (blyga, introverta) barn en finsk hobby? Varför har jag inte studerat med honom som jag planerat, varför har jag inte anställt en hemlärare som jag tänkte, varför satte jag honom inte i finskt dagis, varför gifte jag mig inte finskt, varför har jag inte tvingat honom att spela sina spel på finska, varför, varför, varför.

Men samtidigt: Har skolan utlokaliserat sitt ansvar till familjerna? Jag hade inget finskt umgänge förrän jag fyllde tjugo, tjugofem kanske, utan lärde mig finska i skolan. Enbart i skolan. Mina föräldrar lärde mig aldrig någonsin ett ord finska, tvärtom varnade de mig för fruktansvärda områden som Kirstibacken och Jakobacka. (Tähän kohtaan hymiö.) Jag fick stödlektioner i finska i lågstadiet men har för mig att initiativet kom från skolan. Själv har jag upprepade gånger bett om att mitt barn ska få stödundervisning i finska och det har han några gånger fått, men aldrig någonsin har jag blivit kontaktad från skolans sida. Eva Sundgren - som är lärare i finska - skriver också i sin debattartikel att "det värsta är att en del har kommit igenom grundskolan och fått betyg i finska fastän de i praktiken inte alls kan finska". Är detta (att barnen fått en femma där de borde underkännas) föräldrarnas fel?