I veckor har jag sovit som klubbad om nätterna. Inte närapå tillräckligt, men som en stock. Utom i natt då.
Omöjligt att somna, sen vakna med ett ryck vid halv två och tro att det är inbrott, inse att jag drömt någonting, sen slumra lite på morgonnatten och vakna i panik halv fem efter ytterligare mardrömmar, somna om, stiga upp och inse att det kommer bara kallt vatten ur duschen och att båda barnen redan är uppe och vimlar omkring i lägenheten, vakna med ett ryck och inse att det också varit en dröm och att klockan är fem trettio. Kliva upp svajig och illamående halv sju, väcka tonåringar i dvala utom räckhåll för väckarklockor - hur orättvist? - stiga in i badrummet och få syn på en spegelbild lik (no pun intended) någon som blivit uppgrävd på Sandudds kyrkogård. Duscha kallt med flit för att vakna till. Dricka två koppar kaffe, skumma tidningen, grymta surt åt tonåringar men krama dem flyktigt hej. Packa dator och pennor i påsarna under ögonen, kliva ut på gatan i ösregn, vända om och hämta ett paraply, kliva genom våta lövhögar och tryckande fukt till Helsinki Design School för att vara helskärpt, social och kreativ.
Det gick sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar