Sextonåringen var förkrossad över att han bara fått nio och ett halvt i psykologiförhöret.
Eftersom jag i åratal gått omkring och suckat att jag så gärna hade blivit psykolog - fullt medveten om att mänskligheten och de enskilda individerna inte nödvändigtvs mått bättre av det, snarare tvärtom, men jag tänker ju inte heller på andra utan mig själv, vilket i och för sig också talar för att det beteendevetenskapliga fältet klarar sig utmärkt utan mig - förhörde han mig på en del av frågorna och vi diskuterade dem kring middagsbordet.
Frågan han missat på handlade om motivation, där den korrekta definitionen enligt facit löd: "Innefattar målsättning, bedömning av förutsättningar och känslomässiga faktorer."
Kanske inte helt kristallklart formulerat, men då jag just kommit från gymet funderade vi på vad som får mig att traska dit genom ösregn och kolmörker när jag kunde ha blivit hemma med en bok och rödvin i stearinljusets sken*.
"Att slippa lyssna på trettonåringens spelgastande över skype?" föreslog sextonåringen.
Han känner nog sina pappenheimare. Men det måste finnas andra faktorer som spelar in. Bedömningen av förutsättningar går väl ut på att väga för och emot - skulle det vara tio kilometer att gå skulle jag kanske skippa, men nu är det bara tre av och an, plus att jag ju älskar regn och mörker. Känslomässigt vet jag att jag håller nedstämdheten borta om jag rör på mig regelbundet. Dessutom processar jag livets stora och små frågor allra bäst under rörelse. Så min målsättning är väl att nå det euforiska tillstånd som infinner sig medan jag tränar, hitta inspiration till mina kursuppgifter, få rätsida på mina tankar och må helhetsbra både fysiskt och psykiskt.
Och litelite kanske ärterna man får på köpet.
(När jag gick hos en personal trainer en tid för något år sedan frågade han mej vad jag ville uppnå. Eftersom sanningen var att jag gått dit på gymets öppningsdag bara för att få ett glas gratis skumpa och på någon underlig vänster kommit ut med ett PT-avtal hade jag inga målsättningar överhuvudtaget. "Jos saisin vaikka vyötärön ja takapuolen?" sa jag. Bröst täcktes jag inte be om.)
* Det ena utesluter inte det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar