Jag: "Ja, och?"
Sextonåringen: "Hade tänkt gå med dig och köpa på weekenden. Men sen hörde jag att du var på landet."
Jag: "Ja? Det var ju pappahelg."
Sextonåringen: "Jo-o..."
Jag: "Så varför gick du inte med din pappa?"
Sextonåringen: "..."
***
För övrigt promenerade jag med en stelfrusen trettonåring till parkouren. Sex grader och han var klädd i t-shirt och huppare.
"Var är din jacka?"
"Ingen aning."
"Hos pappa?"
"Nej jag tror inte det. Kan du komma efter mig från parkouren?"
Jodå. Antagligen har jag själv förlagt hans jacka efter golfkursen några veckor tillbaka. Stackars liten, frusen. (Åttondeklassist. Red.anm.)
Medan han klättrade i stolpar och hängde i knävecken promenerade jag till hans far och samlade ihop hans saker. I högen med skolböcker låg hans jacka.
"Din jacka låg bland dina skolböcker, mitt på golvet i ditt rum."
"Ja, och? Det var ju du som undrade var den var."
Touché.
***
Visserligen sa jag åt konsulten att det jag är mest rädd för är att inte vara behövd, någonstans alls.
Men ändå.
***
Mellan varven hann jag också till matbutiken. När jag parkerade min vagn fick jag syn på en plastpolett i vagnen framför. Kikade åt höger och vänster, ingen såg, jag parkerade vagnen och knyckte poletten. Har ju nog en på min nyckelknippa, men kan ju vara bra att ha en till.
Cirkulerade några varv runt Ulrikasborg innan jag hittade parkeringplats halvvägs till café Ursula. Grävde instinktivt efter mina nycklar. Lyfte efter en stunds grävande telefonluren:
"Kävin just teillä ostoksilla. Olisko mun avainnippu kenties jäänyt ostoskärryihin?"
"Ootas kun katon....Olisiko sulla antaa tuntomerkit?"
"Pöllö. Ja Bopo."'
"Täältä voi noutaa."
Gotta get organized.
***
Allt är som vanligt, som ni märker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar