Lyckades inruta min dag i välgenomtänkta sektioner och bortsett från några oplanerade telefonsamtal förlöpte den som tänkt. Har rört mig i zig-zag genom stan.
Väckning innan sju för att få liv i barn - först rätt så ömsint, senare mera högljutt. (Läs: "Snälla vän, du är just fjorton år, du MÅSTE kunna vakna själv! STIG UPP!"). Diskade undan gårdagens berg, tvättade byke och påbörjade arbetet med mina core competences innan halv nio. Fattade nog idén men det gick sådär. Packade pappren under armen, promenerade till Rakennusapteekki och köpte saknad takrosett, lämnade den på Kaserngatan där gubbarna satt på kaffe och alla dörrar var på vid gavel. Frös som en hund och tog in på Sushibar för lunch. Promenerade vidare till Sandviken till S-market efter mina nycklar. Hann bli kallsvettig då tanten i kassan höll dem i ett krampaktigt grepp och frågade efter andra kännetecken än "Bopo" och ugglan.
(Jag förstår ju att flera av mina ugglesamlande namnen har glömt sina nycklar i S-market igår.)
"Entäs se toinen teksti?"
"Mikä toinen teksti?"
"Siinä punaisessa läpyskässä."
"Aaaa... ne on varmaan mun evakkokämppään, mutta tekstiä...."
"Jotainhan siinä lukee!"
"En millään muista...?"
Sakta och misstänksamt öppnade hon handen. Det slog mej att hon kanske undrade om jag var poliisilta evakossa eller nåt, men sagt är sagt. Olkoon! sa hon uppgivet och tryckte nycklarna i min hand. Jag skyndade iväg innan hon ångrade sig.
Av och an hem efter saker jag glömt, igen, promenerade tillbaka in till stan och slog mig ner på ett café med mina papper. Och under över alla under, inom ett par timmar hade jag kluddat ner en räcka achievements och core competences eller åtminstone något som jag tror snuddar ämnet.
Sextonåringen släntrade in och vi gick på bokuppköp. (Häremellan ryms en incident där jag klämde bakändan i en hissdörr, men det behöver vi inte tala om). Efter uträttat ärende sa han diplomatiskt: "Jag förstår att du inte vill visa dig på stan med mig längre än nödvändigt" och försvann runt hörnet med ljusets hastighet.
Fyllde på mina anteckningar på nästa café, därifrån vidare på himmelsk massage och hem igen för middagslagning. Försökte hjälpa trettonåringen med geografiprovet; kopierade kartor och förhörde i förbifarten men placerade honom sen med glass och bok på soffan eftersom jag ännu måste överföra alla mina wannabe-kompetenser i konsultens dokument.
Någonstans mitt i det hela vände jag mig om och såg sonen sova på soffan med öppen mun. Ger upp. Born professor, som synes. (Clic).
PS "VINDEN", stod det på den röda läpyskän, om ni vill hämta nycklarna nästa gång jag glömmer dem.
PPS Har en obehaglig känsla av att jag vandrar ut ur konsultens rum i morgon med känslan hos en urvriden professor, men just nu är jag bara så nöjd att jag fick dokumenten ifyllda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar