"Normal: A word made up by this corrupt society so they could single out and attack those who are different." - Urban Dictionary

Läste ut en bok imorse; Normala människor av Sally Rooney. Inte säker på om det är novembermörkret eller den stundvisa igenkänningen av att inte veta var gränserna går för vad som är kärlek och vad som är beroende eller manipulation som gjorde att det var nästan omöjligt att lägga ner boken. Samtidigt ville jag dra ut på den då jag visste att jag drabbas av boksmälla när den tar slut.

Kriterierna för en bra bok: Den får mig att vilja läsa mera och skriva mera.

Klev in på Akademen idag och köpte tre böcker till. 

***

Häromkvällen ringde jag min förstfödde som återvänt helskinnad från Aten. (När blev mitt barn så stort att det började resa omkring ensamt över jättelika flygfält med liten grön kappsäck och baksmälla och extra legroom p g a sina två meter?) 

"Saaaatan, nu tappade jag min netti när du ringde och jag är mitt i ett spel", sa han. "Eller VAR, för nu förlorade jag. MÅSTE du alltid ringa mitt i en match?"

"Nå men sorry", sa mitt sårade ego, "jag ville ju bara kolla om du har det bra, vi hörs väl en annan gång då."

"Nämen nog kan vi prata nu, när mitt spel ändå är förstört."

"Okej, hur är livet?"

En oändligt lång och detaljerad beskrivning med miljontals sidospår följde - (något som vi i vår familj kallar en Anna-selitys) - av hans vänner, hans vänners vänner, krogarna i Grekland, fotbollsmatchen, Istanbuls flygfält, hans soon-to-be-körkort-på-hyllan eftersom han inte hunnit utföra del två av bilskolan på grund av armén - (prioriteringsfråga skulle jag ha sagt, om jag fått en syl i vädret) - utsikterna inför att få eller inte få biljetter till de kommande VM-matcherna beroende på olika utfall, ostädigheten i hans lägenhet, livet efter armén med mera med mera.

"Nå! Hade du något annat?" avrundade han till sist.

 💓

***

Den yngre sonen avklarade sitt teoriprov och har nu endast en föreläsning kvar innan han kan avlägga körprovet. För övrigt var han på uppbåd under veckan och blev frikänd från värnplikten på grund av stor ryggoperation som tyvärr väntar i vår. 

Lite rörande att han varit i skolan efter uppbådet fastän dit gick halva dagen och han lika gärna  kunde ha åkt rakt hem.

"Nemen spåran till skolan gick ju precis där förbi; jag kunde ju liksom inte låta bli att ta den."

Vem skulle ha trott det för några år sedan?

💓

***

Träffade idag öbo-syssling över asiatisk lunch och skvallrade igenom det senaste samt besökte en musei-julmarknad på Nationalmuséet. Efter detta var det mörkt igen och jag kom hem och städade sko- och väsklådor och  lånade grannens bastutur.

"Hur stor bastu-debt HAR du egentligen?" undrade artonåringen medan han lassade i sig glögg och pepparkakor. 

Jag förklarade förnärmat att jag donerat säkert fyrtio bastuturer under årens lopp och lånat tre, så det så.