Sommaren och värmen kom och jag har inte hunnit titta in här. Förra helgen spenderade jag med att hjälpa till med restaureringen av släktingarnas gemensamma tennisplan på stugan. Det var varma och tryckande dagar och något av en utmaning att släpa omkring på konstgräsmattor och krypa på alla fyra för att skära till dem. Men hoppeligen blir det bra till sist. Stannade på stugan till måndagen för att förlänga helgen och inte behöva trängas med sommarfirande tonåringar i stan.
Vart veckans kvällar sedan gick har jag inte riktigt koll på, men vill minnas att jag besökt gymet två gånger, druckit kaffe i systers kvällsol, spelat en 35-poängs golfrunda på Gumböle samt läst i min bok om en australiensisk fyrvaktare och hans hustru. Utöver detta finns det ungefär åttahundra saker jag skulle vilja göra, men få se nu.
Viktigast av allt som skedde denna vecka var att femtonåringen kom in på Prakticums ICT-montörslinje där han börjar i slutet av augusti. Jag fällde en lättnadens tår i min morgonkaffe när detta gick upp för mig eftersom oroat mig för hans framtid mest hela våren. Nu får han nystart bland likasinnade och det känns skönt.
Tar själv också lite nystart. Våren tycks ha passerat utan att jag riktigt förstår hur och med ett förhållandevis minimalt socialt liv och leverne. Allt har sin tid, antar jag. Nu skiner solen, terrasserna har öppnat och jag återknyter kontakt med nära och kära och försöker bena ut i vilken ordning jag gör det där åttahundra sakerna som väntar. Men först en distansarbetsdag medan femtonåringen sover som en stock och sjuttonåringen övernattar med vänner på Lekholmen.
