Efter många om och men lyckades vi äntligen bjuda far på sjuttioårsmiddag ett halvt år efter dagen D. God mat, mycket trevligt och intressanta diskussioner runt bordet på Lasipalatsi.
I säng var jag till sist närmare två och planerade efterlängtad sovmorgon. För att inte missa hela dagen ställde jag alarmet på halv elva. Det visade sig vara total hätävarjelun liioittelu för jag vaknade helt själv tio före sex och efter otillfredsställande slummer till klockan åtta och takstirrande till nio steg jag upp och åt morgonmål. Inspirerad av mina grannar som frenetiskt dammar sina mattor dag ut och dag in drog jag fram min nyinköpta dammsugare och söndagsstädade. Lunch hann jag äta redan kring elva, utsvulten av ansträngningen.
Märkte till min förtjusning att dammsugaren faktiskt var just så tyst som man önskar en söndag morgon efter knappa sex timmar usel sömn. Konstaterade även att den propp på eltavlan som tydligen tar hand om hela lägenhetens elektricitet nog klarade av tvättmaskin och dammsugare samtidigt. Detta trots att den inte klarar av kombinationen tvättmaskin och hårtork eller tvättmaskin och vattenkokare. Begriper inte, men vet nu detta.
Tonåringarna kravlade sig upp mitt på dagen och åt någon slags brunch vid en tidpunkt när jag börjar vara färdig för luddag. Vi är i otakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar