Har idag druckit morgonkaffe, sorterat byke, varit i matbutiken, avhämtat en dator från reparation samt skrivit på ett arbetskontrakt och har dessutom en makaronilåda i ugnen.
Känner mig för första gången på länge som en normal, samhällsduglig och levnadsberättigad individ; dessutom oförskämt lyckligt lottad på alla sätt och vis.
Påminn mig om denna eufori när jag senare i höst knypplar på mina komponentfyllda Excelfiler i ljusrörens sken, okej?
PS En nygammal kollega välkomnade mig (tillbaka) på firman (som visserligen blir en annan småningom om allt går som tänkt) och konstaterade att "tämä nyt on tällainen kaatopaikka johon me kaikki lopulta päädytään, tervetuloa sinäkin". Ännu låter jag mig inte nedslås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar