måndag 11 maj 2020

In The Office eller Be Careful What You Wish For

Trots att permitteringar berör var och varannan i dagens läge så måste det medges att jag inte hade helt lätt med att ta in nyheten om att jag ska sitta vid sidan om allt i två månader. På torsdag morgon gick jag in på jobbmejlen för att avboka möten som jag glömt och ögnade samtidigt igenom allt det där som händer som jag inte får vara med om. 

Bedrövad gick jag ut i skogen och fortsatte med alla de projekt jag listat upp i mitt lilla huvud för att få tiden att gå. När jag stod och hällde olja i min nya akkumotorsåg ringde plötsligt min chef. Min första tanke var att hur har de mage att ringa och be om råd när de just har sparkat ut mig! men lyfte ändå luren och det visade sig att hen ringde för att be mig tillbaka på jobb. 

"Grattis!" sa de som känner  mig. 
"Törkeetä; ethän mene!" sa de som kanske inte känner mig fullt så bra.

Så idag har jag då suttit i min cityhomeoffice i möten från morgon till kväll och är plötsligt med på så mycket och har pratat med så många och med så få pauser att jag är helt slut efter en enda dag. 

"Påminn mej sedan, när jag sitter med jobb upp till halsen och börjar klaga", sa jag åt dem som känner mig, "att den lyckligaste dagen under koronatiden var dagen då jag blev kallad tillbaka på jobb."

Så det ska jag kanske spara som min screensaver. (Som jag aldrig kommer att se, för den kommer aldrig att aktiveras på basen av dagens arbetstakt.... Men ändå.)

***

För övrigt använde jag de sista dagarna av min från-två-månader-till-en-vecka-krympta-semester till att spela en asdålig golfrunda med Mor, fälla småträd med min nya akkumotorsåg och såga dem till miniklabbar med hjälp av sågbock hoprafsad av gamla stolar, ringa hälften av de samtal jag planerat för permitteringen, bygga en bastupall till min lilla bastu för att också de bastugäster som inte idkar yoga ska komma upp på laven, olja några terasser, äta lövbiff med rödvin samt se den svenska ungdomsserien Eagles på Arenan. 






***

Det är aldrig lätt att åka hem från landet, i synnerhet när solen skiner som igår kväll. Men idag har det SNÖAT (!) så kunde väl inte ha fått en bättre dag att återvända till jobbet. Jag beställde dessutom hem sushi till middag. Vilken lyx! Och här finns tvätt- och diskmaskin. 

Är helt överväldigad av min anpassningsförmåga. 

Drömde om att jag simmade med älgar. Vad månne Freud skulle säga om det?