Första permitteringsdagen. Nå, i praktiken är jag på semester i tre veckor och därefter permitterad i fem veckor, men goes without saying att semestern inte är självvald i ett läge där man inte kan resa, gå på krog eller umgås.
Faktum är att jag under min sommarsemester högst antagligt suttit på stugan och pyniat precis som nu - återvände hit för en dryg vecka sen, vill jag minnas, utan artonåringen denna gång - men med en valmöjlighet och vid valfri tidpunkt, vilka man hittills tagit för givna.
Dethär vardagslivet på landet för med sig det tveksamt goda att man plötsligt ser allt slitage och alla skavanker och brister och därför äntligen tvingas åtgärda dem. Har därför målat ett par bord, pika-slipat en arbetsbänk och oljat den med föga lyckat resultat, putsat luftvärmepumpen, skruvat handtag på en byrå, städat skåp och lådor samt skurat golv med föga lyckat resultat. Utemålfärger och terrassolja väntar på ännu lite varmare väder.
På dagens agenda står bland annat att göra anmälan till TE-centralen. Detta medan förmiddagens mulväder pågår, för nör solen tittar fram tror jag inte jag hålls framflör datorn.
För övrigt känns detta lite som pensionärsliv kan jag tro. Igår städförmiddag, en runda golf med Mor samt bykdag. Det blev så mycket på en dag att jag kom ihåg att hänga byket på tork först när jag snubblade på det klockan elva på kvällen.
Koronan eller något annat har fått mig att läsa mest olika överlevnadshistorier. Den senaste veckan har det blivit "Toinen Silmä kiinni" om att bearbeta trauma från barndomen, "Jalat Ilmassa" om sviterna efter år av mobbning samt "Mercedes Bentso" om att hamna i en knark- och våldsspiral och ta sig upp därifrån. Nästa i kön är Viimeinen Tyttö om Nadia Murad som hölls fången hos ISIS. Efter detta kanske jag hittar på något lättsammare. (Troligen inte.)
I övrigt består livet av bastubad, morgondopp, yoga, diverse gårdsarbete samt fågelskådning. Vid stranden har jag åtminstone ett stort gäng svanar, en häger, kanadagäss, måsar, änder och då och då även ett par tranor.
