Fågelungarna här på stugan börjar växa till sig och bli flygfärdiga. När jag lyssnar på lärkfalkungarnas uppfordrande och ihållande pipande och ser hur mamman ( - eller måhända är det pappan... - ) susar av och an i sina hopplösa försök att hålla dessa jättebebisar närda kan jag känna igen mig en aning.
Svanarna som lyst med sin frånvaro tidigare i sommar är plötsligt tillbaka med sex ungar.
Min egen avkomma är hos sin far sedan ett par veckor tillbaka och jag har haft semester så till den grad att jag börjar längta efter rutiner, aktivitet och målsättningar. Saknar också mina jättebebisar lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar