Vaknade med ett ryck klockan 7.23 av att sextonåringen skramlade i köket. Undrade yrvaket varför min klocka inte ringt 7.15 som den borde. "Alarmet snoozat 7.15" stod det på mobildisplayen. Inget minne av detta. Med håret på ända och randig av dyntryck snubblade jag upp bara för att finna att fjortonåringen (vars klocka borde ringa sju) fortfarande sov djupt i kolmörker. Väckte honom lite omilt och frågade sextonårigen om den yngre faktiskt klarat av att vakna själv hos sin far. Jo, ja, med lite hjälp kanske, rapporterade sextonåringen. Och tillade: "I ärlighetens namn så vaknade jag själv också för några minuter sedan."
Kramade honom någonstans på hög höjd innan han skyndade iväg till spårvagnen i duggregnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar