Vaknade imorse halv fem, vrålhungrig. Åt ett litet nattmål och läste en stund i Märtas brevmemoarer; det är något väldigt fängslande med hennes burdusa sätt att skriva. Somnade om en stund vid sextiden och drömde att jag åt kokain på en nattklubb och blev så virrig att jag måste hålla i bordskanten för att inte trilla omkull.
Väl vaken igen spillde jag ut en kopp kaffe på tamburmattan medan jag fixade mig och var helt virrig hela förmiddagen på jobbet, så vem vet vart jag knallat i sömnen på morgonkvisten och gjort vad.
Försökte låna några böcker av Märta Tikkanen på Berghälls vackra bibliotek där jag hamnade igår under min söndagspromenad. Utlåningen lyckades inte i automaten med mitt kort från tvåtusentio och någon levande bibliotekarie fanns inte att finna. Men jag försökte åtminstone låna.
Mycket kulturell weekend också i övrigt. Köade till Ateneum i fyrtio minuter med Kusin för att sedan beskåda Schjerfbecks målningar lite okoncentrerat från andra raden på sisådär tjugo minuter för att vi inte orkade hasa fram med kön som ringlade sig längs tavelväggen i snigelfart. Lade betydligt mera tid på lunchen och vinet på Penelope efteråt. Hann hem för lite yoga och pyssel innan jag träffade Bror och Svägerska på bar Runar klockan sju, påföljt av middag på Lönkka och ett par caipiriñas på Marski. (Tänk att de orkade träffa mej fast vi just spenderat två veckor i fjärran land!) Bror - som tydligen också är introvert - undrade om jag behövt egen tid efter resan. Om! Har inte träffat någon förutom på jobbet då, förrän i lördags. Även Bror hade tydligen mest smugit omkring i skogskanten med en hund utan att säga ett knyst i någon vecka efter hemkomsten.
Svägerskan - extrovert såklart - förstod ingenting utan ville väl närmast sända oss till någon helare för personlighetskorrigering.
Söndag kväll filmen Helene på Maxim, för att avrunda Schjerfbeckhelgen. Filmen har inte fått så bra kritik och visst var tempot långsamt och kärlekshistorian sval eller kanske bara ensidig, men fotot var så vackert och skildringen av vad som idag skulle klassas som en högsensitiv konstnär fann jag ypperlig.
Söndag kväll filmen Helene på Maxim, för att avrunda Schjerfbeckhelgen. Filmen har inte fått så bra kritik och visst var tempot långsamt och kärlekshistorian sval eller kanske bara ensidig, men fotot var så vackert och skildringen av vad som idag skulle klassas som en högsensitiv konstnär fann jag ypperlig.
Jag ringde artonåringen när jag åkte från jobbet idag för att fråga om han ville ha skjuts till sin Far och för att fråga hur hans körlektion hade gått.
"Jag är mitt i ett spel!"
"Ja men hur gick bilskolan idag?"
"Inte vet jag, inte så bra väl, sådär."
"Okej, och vad händer nu till nästa?"
"Inte vet jag, inte så bra väl, sådär."
"Okej, och vad händer nu till nästa?"
"Jag lägger på", sa han.
Männen i mitt liv, alltså!
Väl hemma fick jag ur honon att han ska på minst en körlektion till innan inssin. När han packade iväg sig till sin Far frågade jag om han kunde ge mig en kram innan han gick. Absolut inte. Jag hotade med att skaffa en hårlös katt då i stället. Win-win tyckte han om det.