Helgen rann som sand genom mina fingrar. Varför det känns så; jo för att jag inget fick gjort. Det är inte ens sant! Jag var på gymet i fredags, jag har läst i stearinljusens sken, jag träffade en väninna i lördags i några vevor över några glas vin, jag köpte nyttiga kläder åt min femtonåring och mindre nyttiga åt mig själv och ikväll sprang jag runt Brunnsparken i blå höstbelysning.
Men ändå. Jag ville rita och skriva, men därav blev intet. Totalblockerad. Kanske sedan om och när mina kvällar och dagar blir ensammare och längre och innehåller lite mindre byke och matlagning och vinsessioner och tonårsmobbning. ("Lyssna hur du andas! Förstår du inte att om du går omkring på gatan med en tom Sodastream-gasflaska och dessutom låter sådär så tror ju fan folk att du är helt psycho!" Efter detta fick femtonåringen bära gasflaskan helt själv och jag hasade efter, svimfärdig i mina försök att andas ljudlöst.)
