Oj, några timmar till skulle jag vilja ha i dygnet. Igår flyttade sönerna till sin far och jag hann med gym (som jag avbröt på mitten på grund av ryggskott) och bastu. Ett tomt, tyst hem, vilken lycka. Tiden har dock trots barnledigheten runnit iväg till omständliga chattsessioner med artonåringen om hans skrivningar ( - okej okej, jag frågade såklart - ) och hans planerade bastukväll på stugan och jag har även hyggligt nog tvättat hans fotbollskläder. En gång mamma, alltid mamma. Idag blev det kaffe hos Mor och när jag väl hann hem var jag tvungen att springa ett varv runt Brunnsan medan - (herregud, lagar jag mat!) - en aubergine-tomaträtt tillreddes ugnen. Jogging trots att asfalt och kalluft kanske inte bästa medicinen mot ryggen; den blev dock oväntat mycket bättre. Keep on moving.
Kalendern fylls med oroväckande hastighet, jag får väl titta i månen efter mina rit- och skrivkvällar. 
"Eget fel", som systersonen skulle säga.