Femtonåringen flyttade tillbaka in idag efter en helg hos sin far. Mycket har han inte berättat om sin skolgång men förra veckan fick de sina verktygsbackar och utöver teori - ICT, elteknik, datasystem, material, verktyg, förbindninglära m m på läsordningen - hade de fått löda, kom det fram när jag nyfiknades.
"Helt bra."
"Vad gjorde ni?"
"Vi koda."
"Aj ja? Var det kiva?"
"Jo."
Detta är ett utmärkt betyg från denna kille. Plus att jag hörde honom skryta på Skype förra veckan; "Let me help you, I am an ICT, well only five days so far, but anyway". Liksom det faktum att han åtminstone tillsvidare tagit sitt eget ansvar för läggdags om kvällarna och vaknandet på morgnarna. ("Han var uppe före sju imorse 😵!" skrev hans far).
Hösten för säkert med sig skoltrötthet och motgångar av olika slag, men just nu kan jag bara lättat konstatera: tänk att saker och ting alltid ordnar sig; att det går som det ska.
Artonåringen stack sig in och hämtade "sin" mjölk och annat ur kylskåpet och stannar hos sin far några dagar. Imorse började hans skrivningar med hörförståelse i engelska och i eftermiddag var han på sin första körlektion. Mitt kylskåp är fullt av hans och hans vänners olika alkoholhaltiga drycker och han hade spenderat större delen av helgen här medan jag var på stugan.
"Du är alldeles för stor för att bo hemma", suckade jag halvt på skoj.
"I know", sa han.
"Flyttar du hit nån dag denhär veckan?"
Han ryckte på axlarna: "Få se".