Innan downshift kommer dubbelskift.

Elva timmar nonstop framför datorn; först gamla jobbet och sedan det nya. Även igår dubbelpass i tolv timmar.

En morgon vaknade jag av att jag drömt att jag stod på havsbottnen med näsan precis över vattenytan medan fötterna sjönk in i sanden. En annan morgonnatt vaknade jag av att jag fick näsblod. En tredje natt vaknade jag av smärtan i ytterörat som vikt sig dubbelt just där jag bränt det med en plattång dagen innan. 

De övriga morgnarna brukar jag vakna av att armarna inklusive lill- och ringfinger har domnat. De börjar leva när jag skakar lite på dem.

Tio dagar kvar, but who's counting?

Gud ser dig nog!

Häromdagen hade jag en mindre bra dag. Sju möten, hormonstormar, en dator som slocknade mitt i ett möte, strömkabeln på landet, reserven hos tjugoettåringen, ibruktagandet av nittonsåringens dator, med mera med mera. Det blev kanske en och en annan svordom och högludda kommandon åt avkomman under den dagen.

När jag loggade in på Yoga with Adriene på YouTube samma kväll föreslog den: Yoga for Mood Swings? Jo tack! 

En annan dag knäppte jag en mommoselfie (= tjuogoettåringens definition av en selfie tagen av en person över tjugofem) och ta-daaa! så dök det i mitt Instagramflöde upp en reklam från närliggande sjukhus där de erbjöd operation av hängande ögonlock. (Far undanbedes kommentarer om Bopo hängöga - tack - har liksom inte blivit bättre med åren.)

Efter att idag ha googlat på hybridgolfklubbor för damer berättade Facebook vänligt att det finns 34 nya prylar till salu i gruppen Golfvälineet kiertoon.

Identitetsstölder aside så är det här ju helt vansinnigt behändigt, tycker ni inte?

Förändringens vindar.

Inatt blåste det så mycket att jag halv ett gick ut och lyfte in mina terrassmöbler  på farstuverandan för att jag blev rädd att de skulle börja flyga omkring på gården. Ännu efter detta lyssnade jag länge på hackandet av sprutkannan som slog mot väggen, men hade inte energi nog att gå ut och rädda den. Den står kvar i sitt hörn. Jag somnade till sist men höll på att trilla ur sängen ett par gånger då jag skulle flytta mig in närmare mitten men sover på andra sidan än i stan, så sängkanten kom emot och jag vaknade nör jag höll på att trilla över kanten. 

Var lite utmattad efter veckans dubbelliv; förändringens vindar blåser som sagt. Det måtte ha varit under jullovet som jag stannade upp och tänkte att nu får det räcka med livet i ekorrhjulet, jag vill inte längre. Efter diverse googlande och funderande skickade jag ett halvövervägt meddelande till syskonen där jag undrade om de vill öppna en till inredningsaffär; jag kan säga upp mej och ta ansvaret. Bollen i rullning och på den vägen är vi nu. Vansinnigt spännande!

Med en evighetslång uppsägningtid betyder detta att jag är kvar på jobbet tills mitten av maj. Även om planen inte är att öppna förrän i höst så ska det beställas startlager och planeras tidtabeller, så den gångna veckan har betytt vanliga intensiva arbetsdagar samt fyratimmarsmöten både onsdag och torsdag kväll. Fredagen var jag dessutom på kontoret för första gången sedan januari och det blev att berätta storyn eller bitar av den åt ett större antal kollegor jag inte ännu pratat med. 

Efter detta låg jag igår kväll fyra timmar på soffan med chips och tv-serier. Lyx som jag inte unnar mig särkilt ofta. Nu haglar det,  jag har precis avslutat dagens yoga - Yoga for Courage - och ska nu smälla i mig några romsmörgåsar till lunch. 

April måtte vara årets fulaste månad, men vädret passar perfekt för kravlöst varande.

Påskrapport

Med facit på hand lite skamsen över hur många människor jag träffat under de senaste dagarna trots koronan. Lähti ehkä vähän lapasesta.

Körde ut hit till stugan på onsdag morgon. Detta för att hinna till mina fyra eftermiddagsmöten och undvika rusning i Borgå matbutik, tji fick jag. Där var plenty med folk och en del av hyllorna redan tomma.

Torsdag eftermiddag körde två väninnor - eller närmare bestämt en väninna med annan väninna i släptåg - upp på gården. Vi skvallrade, drack skumppa, målade ägg, badade bastu och dansade till Spotify till två på natten. Gästerna inklusive hund sov nere i bastukammaren pga min allergi. Jag åt nattmål och diskade undan och läste ett kapitel i Järjettömia asioita innan jag släckte lampan vid tresnåret. Vaknade halv tio och dukade upp morgonmål som slutligen åts vid tolvsnåret. I samma veva överraskade sönerna med att anmäla visit samma kväll. Jag hann ännu promenera en sväng med flickorna och bjuda på lunch innan de åkte iväg och jag körde till Tokiga Mannen för att fylla på förråden.

När sönerna anlände blev det inspektion av vaken som tjugoettåringen och hans armevänner sågat upp weekenden innan. Vi virade fast simtrappan i bryggan så att även nästan femtioåriga tanter kan ta sig ner i hålet. Därefter bastu med dopp - mitt första någonsin i vak och huvudet under såklart! - påföljt av lövbiffsmiddag och sällskapsspel. Mycket trevlig samvaro varefter nittonåringen installerade sig i arbets-/gästrummet och tjugooettåringen på loftet.

Lördag solig men blåsig dag. Krattade gården och sågade ner några småträd innan tjugoettåringen plötsligt undrade om jag hänger med till golfbanan som precis har öppnat. Klubbor hade jag ju inte eller annan utrustning, men slängde i mig en banan och klädde mig i skogskängor och nittonåringens jacka och klev in i Fuck You-bilen. (Fick poäng för min oväntade spontanitet.) Det blev en ganska våt och stundvis kall runda och de spridda snöhögarna och tillfälliga vattenhindren gjorde spelet lite utmanande, men det var roligt och jag var synnerligen förtjust i tjugoettårinegns hybrid och driver. 

Därifrån igen till Tokiga Mannen; denna gång för att köpa slipmaskin och ett par andra attiraljer eftersom tjugoettåringen blivit snickerifrälst och jag hade endel idéer för bastukammaren. (Tiden tog slut så det får bli till en annan  gång.)

Av och an hem, genomfrusen, men ingen tid för bastu utan genast vidare till Mor på middag. Och till min fasa terrass-skumppa eftersom grannarna var med. Jag frös som en hund och klädde mig i Mors mössa och påsavantar. In lyckligtvis på middag - Mor och Styvfar vaccinerade för tre veckor sedan, detta mest som rapport om myndigheterna tittar in på bloggen och förfasar sig - där även Styvsyskonfamiljen med tax närvarade. Jag tinade upp först vid sambucan.

(Frisering av koronahår.)

Söndag morgon - well, förmiddag - slängde jag mig i vaken som morgondopp. Mycket uppfriskande men medges bör att jag efter detta satt en timme framför brasan och läste; hade väl aldrig helt tinat upp dagen innan. Sönerna åkte iväg till golfbanan (- den yngre som caddie -) och jag körde iväg till Mor med mönkijän för att rouda upp klabbar efter deras avverkning. Det blev ungefär fem rundor varefter jag fick kaffe på Systers terrass. Genomfrusen igen när jag väl kom hem. Av tanken att "sitta i eftermiddagssolen" blev inget, eftersom en galen iskall vind blåste upp så att taken nästan lyfte och jag fick rädda min lövkorg ur skogen. Jag matade sönerana med rökt forell och potatis innan de körde iväg till stan. Äntligen bastu och en stillsam kväll. Hela natten ven det i knutarna och nu blåsregnar det vågrätt.

(Inget morgondopp idag.)

Så händelserik påsk att jag skulle behöva tre dagar till ledigt.

Valoa kohti

Viime torstaina kaksi ravintolasulkuun turhautunutta ystävää ehdotti hotellihuone-illallista. Niinpä tavattiin ison tavaratalon kellon alla - missäpä muualla - ja kävelimme koko Manskun alusta loppuun, kohti hotelli Valoa. Vaihdettiin kuulumisia joita oli kertynyt yllättävän paljon sitten viime kerran, koronasta huolimatta, vai kenties sen ansiosta. On tapahtunut runsaasti erilaisia luopumisia ja tilalle uusia alkuja. Niistä omalta kohdaltani lisää joskus toiste. 

Hotelli Valossa meidät ohjattiin privaattihuoneeseen jossa katettu pöytä johon tilasimme oitis lasilliset skumppaa.  Seuraavaksi saimme valmiiksi pakatun kolmen ruokalajin illallisen ja pullon Rieslingiä. Olimme haltoissamme tästä uudesta kokemuksesta, vaikka ruoka ei päätä huimannut ja näkymät olivatkin päin Ruskeasuon harmaata bussivarikkoa.

Huonevaraus oli onneksi vain kahdeksi tunniksi, joten toista viinipulloa emme ehtineet tilata, vaikka mieli olisi tehnyt. Sentään työpäivä edessä ja tuoreessa muistissa edellinen yhteinen, suhteellisen kostea blini-illallisemme tammikuussa. 

Valopilkkuja arjessa ja kirkasta valoa tunnelin päässä. 

I brist på stordåd.

Eftersom det åtminstone hittills inte varit tillräckligt varmt för att min utetupp skulle tina - jag fick inte ens upp luckan, som frusit fast - så beslöt jag rigga den urgamla utetuppen ute i skogen åt tjugoettåringen och hans armévänner (för att slippa obehagliga överraskningar på mina skogspromenader).

Den bortskämde tjugoettåringen svarade med tre gröna, spyfärdiga smileys men tillade artigt: "Men kiva iaf att du fixa i ordning."

Jag skrev att om det blir varmt under veckan så är det ju fritt fram att tömma ordinarie-utetuppen nästa weekend och använda den i stället.

"Sku no int förvänta mej någå såna dåd 😅", svarade han.

Nej, vis av erfaranhet förväntar jag mig inga sådana dåd. Därav de grundliga förberedelserna.

Med hopp om plusgrader.

 Igår chattade jag till tjugoettåringen för att berätta senaste nytt.

"Är landet ledigt nästa weekend?" frågade han.

"Troligen", sa jag, "hurså?"
"Tänkte oss dit med inttikaverina, när de bor österut."

"Går nog säkert bra, bara ni lämnar snyggt. Hur många blir ni?"

"6-8 kanske."

"Okej. Det största problemet är säkert den frusna utetuppen", sa jag, "om inte den hunnit tina by then så man kan tömma".

"Ingen fara", sa han. "Det här är inttijäbän; de är vana att skita i skogen."

Nå men dåså.

"Accept what you can't change and change what you can't accept."

Häromnatten drömde jag att min Far ringde och undrade om allt är okej, när jag inte skrivit på bloggen. I verkliga lifvet träffades vi under en skidtur i barndomens skogar förra weekenden, så läget är under kontroll.

Tänkte ändå att det kunde vara bra att plita ner en rad eller två för att hålla ångan uppe. (Ganska patetiskt litet pysande, men ändå.)

Inte mycket att rapportera. Arbetsdagarna består mest av statiskt stirriga Hangout- och Teamsmöten som avlöser varandra och problemlösning som får till och med en inbiten problemlösarjunkie att blekna. 

På fritiden yogar jag fortfarande så gott som varje dag, får lust att måla möbler och väggar och vända upp och ner på hemmet, läser böcker, promenerar runt kvarteren samt smider olika planer om hur andra halvan av mitt liv ska se ut. (Som om man kan planera livet, men man gör så gott man kan.) (Vadå annalkande femtioårskris.)

Kom till stugan torsdag kväll och här är allt frid och fröjd. Nåväl, att utetuppens innehåll frös till is innan jag hann tömma är lite utmanande och att ta sig in i huset likaså eftersom enorma frusna snövallar blockerar infarterna. Men annars hur mysigt som helst och trevligt umgänge runt skumppa igår med "grannarna". 

Tjuogettåringen var faktiskt här helt ensam i början va förra veckan och hade eldat brasa, slagit golfbollar i snön på Rönnäs och av mitt överblivna virke byggt sig ett snofsigt bord att fästa Pleikka-ratten vid. Uttråkning leder till kreativitet lite hos alla och en  var.

Serietips:Den som inte sett EXIT på Arenan, se den (säsong 2 som bäst). Efter det känns ett förhållandevis händelselöst liv rätt så välkommet.

Vårsolen

Igår promenerade jag till stan för att köpa diverse småprylar och sedan bege mig på långpromenad. Var iklädd för mycket kläder (- oväntad vårsol i februari -) och när jag stod vid disken på kosmetikavdelningen på det stora varuhuset gick det upp för mig att min plånbok blivit hemma. (Jo, medveten om att man kan betala med mobilen men har inte lyckats få min GooglePay att fungera.) Knallade alltså hem efter plånboken och tillbaka till varuhuset där jag med svetten lackande gjorde mina inköp. Tog därefter min riktiga promenad som jag inledde med en kakao och bok på Cafe Villas terrass. Inte så dumt i solskenet.

Boken är nummer 7 för i år; Perintö av Nina Wähä. Originalet är på svenska, men det hade jag missat, så det blev en översättning. Finska och svenska böcker försöker jag vanligtvis läsa på originalspråk.

Men mitt budskap med denna text var egentligen att jag aldrig mera vill höra folk klaga på att de måste använda ansiktsmask, förutsatt att de inte har glasögon och/eller begynnande mummukuume.

Over and out.

Teleporteringen

Häromkvällen gick jag till min närbutik för att fylla på mitt kylskåp efter ett flertal dagar omringad av bara jobb och ensamliv. Jag mötte ett par bekanta och hälsade vänligt men de hälsade inte tillbaka utan tittade bara lite beklämt på mig. När jag såg mig omkring insåg jag plötsligt att jag inte såg en enda annan kund med ansiktsmask, utom jag själv då. Jag drabbades av en skrämmande overklighetskänsla där jag inbillade mig att jag missat ett halvår av livet eller plötsligt teleporterats till E.Kr. (efter Koronan). Grabbade en burk vita bönor i tomatsås ( - vinterdille, vem äter ens sånt? -) och smög skamset iväg mot utgången. Till all lycka hade kassapojken en ansiktsmask och jag insåg att allt var som förr.

P.S. Ingen lycka i det här med koronan, men ni förstår vad jag menar.

Slasksöndag

 Så här såg det ut på min promenad på stan idag:

 

Inte så mysigt, men vad kan man säga? Allt har sin tid.

Jag ämnade gå på Vivian Maier-utställningen på K1, men den var full av folk. Inte helt oväntat, eftersom bara en handfull muséer är öppna.  Ställde mig snällt i kön men efter att jag snutit mig så jag fick näsblod smög jag iväg och tog hand om det runt hörnet, varefter jag tröstade mig med att gå till Others & Stories och köpa ett par mossgröna, vidbuntade byxor som jag kanske aldrig kommer att använda. Vem vet. Vivian Maier får vänta; utställningen en pågår till 18 april, om inte de nya restriktionerna stänger den också.

Spenderade nästan en vecka på landet. Fyra skidturer hann jag med under det att. Gjorde hemlagad tomatsoppa för första gången i mitt liv, mycket god. 

(Behöver ju inte dela med mig om episoden med den nya mixern från Tokmanni vars lock hux flux lyfte trots att jag höll i det. Detta medan blendern innehöll kokhet tomatsoppa. Min köksmatta skäms nu på rulle och tur i oturen att det inte blev spår av brännskadan i handflatan.)

Skidandet förlöpte bättre än bilden antyder; inga incidenter där. 

Bastun levererar!

Bastun blev varm trots iskylan - så varm att jag vågade ut och rulla runt i snödrivorna två gånger.

Kom ut hit torsdag morgon och har inte hunnit vistas mycket utomhus. Idag promenerade jag ner till mitt vägskäl precis innan det blev skymninig, för att ta några foton, men kamerans akku frös så därav blev intet. Har varit en rätt tung vecka - TGIF! 

Smooth operator

Yes! Jag har en hyresgäst!

Skruvade ner hyran lite och fick genast ett större antal kandidater. ENligt tidigare erfaranhet är ungefär hälften intresserade på riktigt. Lite häpen blir man ändå av dem som avbokar en halv timme innan visning - lyckligtvis var jag då på metron österifrån och hoppade av i centrum i stället för att åka hela vägen till Enåsen. Ännu mer häpen blir man av dem som anmält sig till visningen men aldrig dyker upp. Lyckligtvis fanns det även seriösa kandidater och en av dem skrev jag kontrakt med idag. 

För övrigt är det jobb och yoga och kallslapromenader. En och annan Bopo-move. Igår morse hällde jag över frusna bär i en plastbunke; läs förbi en plastbunke då påsen sprack upp i fel ända. Imorse mixade jag till en läcker smoothie av banan, avokado, citron och spenat varpå jag lösgjorde mixerkannan från mixern och bottnet blev på något sätt kvar i apparaten. Följaktligen fick jag hastigt skyffla ihop den utrunna smoothien från diskbänken ner i ett glas; det förtog litet av känslan.

Pimpa tant och lägenhet.

Hoppsan, tiden rinner iväg. Vart, kan man fråga sig? 

Förra weekenden var nästan lyxweekend. Började med att spana in min lägenhet som nästan var färdig. Har satt den till uthyrning men det ser tillsvidare lite risigt ut då min toppkandidat hittade en annan lägenhet och de som skulle komma idag avbokade i sista sekund. Priset var kanske lite i överkant så här i koronatider, men nog har jag ju satt ner en hel del på den också. Några före och efter bilder nedan. 

Före:

Efter:

Efter lägenhetsbesöket gick jag på mitt livs andra ansiktsbehandling. Beslöt att man kan unna sig sådant när man närmar sig de femtio. Mycket angenämt bortsett från att jag var rödflammig i två dagar och dessutom fick mystiska utslag på halsen samma kväll. De gick bort följande dag, men nästa behandling om tjugo år blir kanske hos en eko-kosmetolog i stället. På söndag hade vi husbolagets balkongpalaver och om allt går väl får jag en balkong mot väster från mitt sovrum nästa höst. Och hiss dessutom. Sjuk lyx! Håller tummarna. Weekenden avrundades med smaskens blinier på Kappeli. 

(Jo jo, korona jag vet, men man kan inte sluta leva helt.)

(Famous last words.)

Lyxbehandling nummer två: Mina naglar är och har alltid varit tio buckliga och flagande skämt. Igår unnade jag mig en gellackning som ska hålla i tre veckor. Nothing fancy och ingen extra längd, men behöver inte gå med händerna i fickorna, vilket är praktiskt under vinterhalkan.

Imorgon kväll blir det mera blinier med goda vänner, denna gång på Lasipalatsi. Snart är min inhokkimånad januari förbi, och den har varit bättre än någonsin!

Sophantering, vindrutor och stekpannor.

"Herregud så stor Mountain Dew!" sa jag åt nittonåringen när han kom från butiken med en en och en halv liters energidricka.

"Jag blev så nedstämd av att paketet du bad mig hämta på posten var så stort."

"Köpte du parmesan?"

"Nej, det var så dyrt."

"Men jag skulle ju ha betalat!"

"Inte vågade jag ta risken."

Paketet jag bad honom hämta innehöll två roskisämbar (- sophinkar på riktig svenska -) så att jag äntligen kan börja sortera bioavfall. För något år sedan köpte jag två från närliggande plastbutik, men de jäklarna rymdes inte så jag förde tillbaka dem och surade i något år innan jag nu äntligen lyckades beställa rätt storlek på nätet. Nu kan jag sova mina nätter. 

Igår fick vi överraskningsbesök av tjugoettåringen. Min bastutur blev oanvänd då jag i stället matade i honom spagetti bolognese och lyssnade på hans historier. Sedan plockade hans Far upp honom för att hjälpa honom att kabla igång FuckYou*-bilen som sagt upp kontraktet under köldknäppen. När de nu fick igång den och framgrävd ur snön - som snöskottargubbarna hade slängt på den efter att tjugoettåringen meddelat att han inte kan flytta den på grund av att den inte startar - var vindrutan krossad. Disponentbyrån tycks ha sagt att vi får lov att kontakta försäkringsbolaget, vilket jag nog gjorde, men tyvärr innehåller hans halvkasko inte glasskydd. (Vilket är ett under, för den kostar hälften av bilens värde i året.)

E-post och bilder har skickats till disponentbyrån, men jag är inte hoppfull. Försäkringsbolaget sa att vi alltid kan polisanmäla snögubbarna om de vägrar betala och då kan vi få ersättning för skadegörelse. Kanske ändå inte.

* Registernumret börjar på FCY.

Avslutade jobbet efter en tiotimmarsdag då jag undertecknat ett mejl med Best regards, AMroa. Efter middag och kvällsyoga förde jag bilen till dagis (nattis) i parkeringshallen under S-Market då det kommer snögubbar till gården imorgon för att putsa takena och vi har redan tillräckligt med facit på hand. Promenerade därifrån till stora varuhuset på privat shoppingkväll - inte en enda annan kund i sikte! Köpte två nya stekpannor. En kväll när nittonåringen stod och stekte sina ost-skinsmörgåsar sa det nämligen PLONK och stekpannan hoppade tio centimeter i luften och metallrundeln i bottnet lossnade. Mycket skrämmande.