Häromkvällen gick jag till min närbutik för att fylla på mitt kylskåp efter ett flertal dagar omringad av bara jobb och ensamliv. Jag mötte ett par bekanta och hälsade vänligt men de hälsade inte tillbaka utan tittade bara lite beklämt på mig. När jag såg mig omkring insåg jag plötsligt att jag inte såg en enda annan kund med ansiktsmask, utom jag själv då. Jag drabbades av en skrämmande overklighetskänsla där jag inbillade mig att jag missat ett halvår av livet eller plötsligt teleporterats till E.Kr. (efter Koronan). Grabbade en burk vita bönor i tomatsås ( - vinterdille, vem äter ens sånt? -) och smög skamset iväg mot utgången. Till all lycka hade kassapojken en ansiktsmask och jag insåg att allt var som förr.
P.S. Ingen lycka i det här med koronan, men ni förstår vad jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar