Bara sju möten idag. Ett av dem hade jag oroat mig för så till den grad att jag vaknade i ottan för att hinna förbereda mig, men visade sig att oron var helt i onödan. Saker och ting ordnar sig bara man tar tag i dem, så enkelt är det.
Igår körde jag till Drumsö inom utsatt tid och hann knappt kliva in i lägenheten så ringde Verkkokauppa-chauffören. Jag gick ner och öppnade och där kom han emot med tvättmaskinen i famnen och så tappade den precis framför dörren med en duns. Den var omsorgsfullt inpackad i styrox så jag hoppas den klarade sig.
"Oisko nokkakärryt ollut jotain...?" undrade jag, men tydligen var näbbkärrorna alla ute på fältet. Med gemensamma krafter bar vi maskinen in i hissen och jag sprang upp och mötte honom så vi kunde lyfta in den i lägenheten tillsammans. Ypperlig tajming, skulle bara ha fattats annat. Något tack för bärhjälpen fick jag inte, det var ju tur att jag inte var en (ur)gammal mommo.
Mellan två av mina möten ringde Gigantti-chauffören och var på väg för att hämta bort den gamla tvättmaskinen. Nu gav jag numret till remppagubbarna så hoppas att han blivit insläppt och att han plockat med sig rätt tvättmaskin och inte den nya.
Sönerna (läs: tjogoettåringen, för nittonåringen är inte så meddelsam) skickar dimmiga disiga snöyrebilder från Lappland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar