Alla dåliga vibbar från igår var borta. Visserligen försov sig femtonåringen imorse eftersom han vakat för länge igår och följaktligen fick han inte spela datorspel ikväll, men idag förlöpte alla diskussioner i fredlig anda och läxorna gjordes redan innan middagen.
Ena dagen upp, andra ner, kanske är det jag själv som är hushållets väderleksantenn, vem vet.
Hursomhelst; förundrar mig fortfarande över dagarnas längd. Ibland känns det som om varje dag innehöll två: en på jobbet, och en till hemma. Hann fixa middag och prata med mina söner innan jag gick iväg på pilates som var helt himmelsk. Hittade precis innan årsskiftet en bunt oanvända Smartum-sedlar och köpte på grund av trilskande rygg ett seriekort till Somatic Studio där jag kurerat mig också tidigare, och fy fan vad det gör gott. Både för kroppen och själen. Helt lyrisk efteråt. Hann via det stora varuhuset efter hårgele som sjuttonåringen beställt, avhämtade ett postpaket åt systersonen och stannade i bokhandeln för att paja några hårdpärmade. Behöver dock inga för håller idogt på med He eivät tiedä mitä tekevät, trots att jag är helt övertygad om att Valtonen kunde (och borde) ha sagt samma sak på hundrafemtio sidor i stället för femhundrafemtio. Kan ändå inte lämna den på hälft, verkar det som; mitt lutheranska sinnelag eller min otroliga envishet? Irrelevant. Hemma igen avnjöt jag lycksalig en timmes bastu i sällskap av några tummade damtidningar.
Och nu? Visst är det väl kväll snart för avkomman har laddat upp varsitt lass med kvällsmål och en sagolik tystnad har lagt sig över hemmet, men dagen känns meningsfull och lyckad.
Kanske vi fixar det här med vardag, trots allt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar