Fick besök av ett gäng ondsinta hormoner inatt. Inte så mycket annat att göra än stirra ut i luften och kolla på klockan med jämna mellanrum. När de väl gav sig av slumrade jag till en stund innan väckarklockan ringde.
Steg upp, fumlade, tappade saker i golvet. Insåg att stöpslarna i sovrummet slutat fungera trots att propparna hela. Stomlade till köket för att koka kaffe och gröt. Spisen blinkade errorkoder och endast två plattor fungerade. Jaha, psykos, tänkte jag först, men tog sen några bilder av spisen och dess beteende för att kunna reklamera den. Stunden efter fick jag e-post av disponenten. Alueellinen sähkövika. Korjataan.
Väckte femtonåringen trots att knappt vaken själv. Precis när han klev ut i tamburen för att ge sig iväg slocknade alla lampor i lägenheten.
"Jag behöver inte gå till skolan!" utbrast femtonåringen.
"Hurså?" sa jag.
"Typ, circuit breakdown i min telefon? Kan inte veta vad klockan är?"
Jag lyste på honom med min mobilficklampa.
"Iväg med dig."
Tolv timmar senare har jag nyss kommit in från en ruggig promenad och femtonåringen är på parkour trots att hans favoritverrare var i tvätten och de han drog på sig tio centimeter för korta. En måndag närmar sig sitt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar