att slåss mot väderkvarnar

Har - min dåre - tagit på mig huvudansvaret för att få femtonåringen att satsa på skolarbete samt lära sig skapa rutiner för detsamma. I praktiken betyder detta att jag försökte förhöra honom på litteraturhistoria igår.

"Vad är en tragedi?" 

"En berättelse med ett sorgligt slut."
"Typ mitt liv då?" ironiserade jag.

"Ja för du dör ju i slutet. Fast det är ju å andra sidan en bra sak."

Ikväll satt jag först med honom på informationstillfället i samma eastbound gymnasium där jag var på föräldramöte här om kvällen. Tillställningen tog en och en halv timme i anspråk och efteråt frågade jag femtonåringen vad han tyckte. 

"De suger på tidsplanering", sa han. Vilket jag kan hålla med om, eftersom de påstod att tillfället skulle vara i bara en timme.

Senare förhörde jag honom på istid och rullstensåsar. Mot slutet dödsstönade han och lutade huvudet i händerna.  

"Sluta mobba mej!"

"Vadå mobba dej? Jag försöker ju bara hjälpa dej."

"Jamen det där sista hade vi inte ens i läxa!"

"Du ska väl ändå kunna det förr eller senare, till provet om inte annat?"

"Ja-a, men då kan jag ju läsa det SEN! Du ödar min tid!" sa han och vände sig mot sin dator. "Sorry guys, my Mom made me do my homework."
"DU ödar din tid!" sa jag matt.

I verkligheten lever jag inte alls någon tragedi, tvärtom.

Brast i dag ut i ett spontant minä niin nautin tästä! på lunchen.

"Niin mistä?" blev jag tillfrågad.

"Työnteosta!"

Utöver detta så njuter jag av vardagen. Av rutiner, av att komma hem till mitt hem efter arbetsdagen, av mina små avstickare till pilates runt hörnet, till gymet runt två. Av omkringströdda samtal med mina söner och i synnerhet av de stunder när jag når fram till den yngre, just nu mer utmanande sonen. Njuter till och med av matlagning och närapå av att betala räkningar.  

Njuter av livet, helt enkelt. 

"Ganska skönt att vara på tumis, inte sant?" sa jag åt femtonåringen vid kvällsmålet.
"Aj så du kan mobba mej utan vittnen?"  

Dagens sista mobbningsakt: Aku Ankka till kvällsmålet.