onsdag 18 januari 2017

"Jag har så bra blod; jag skramlar av järn."

När jag var fem, Storasyster sju och Lillebror ett så bandade vi in en del prat på en C-kassett. Bland annat minns jag att Syster sa att jag ju kunde berätta hur det hade varit hos doktorn.

"Jag hal så bla blod; jag sklamlar av jäln!", sa jag. Utan att kunna uttala s eller r.

Det var på samma kassett som Syster berättade att vi trott vi sett en kamel med två pucklar nere vid portstolparna och mamma konstaterat att det nog bara var en ljusröd elefant. (Var gång vi ville ha något när vi var små sa mamma ja ja och jag vill ha en ljusröd elefant, och sen var saken slutdiskuterad.) Helt och hållet var det Syster som höll låda på kassetten förutom när Lillebror fick inflika med olika djurläten. Grisen fnös och kossan råmade mmm-äää. I något skede lyckades jag faktiskt läsa några ovidkommande stycken ur Rasmus Nalle med en sådan iver att jag totalt glömde andas emellan och läsandet avbröts med ett gulp när luften tog slut. Syster suckade djupt och sa: "Maria, bandet ödas av att du läser. Nu pratar jag."

Hursomhelst, kom ihåg detta idag när jag var på hälsogranskning. Fick grönt ljus med bravur för att fortsätta jobba. Mina värden var helt lysande. Visserligen kändes det inte så idag - januari måtte vara min värsta fiende. Somliga dagar så trött och dimmig att knappast hålls på stolen. Men som vanligt pigg som en lärka mot kvällskvisten.

Kom precis hem från högstadieskolan på andra sidan gatan från vad jag trodde var ett föräldramöte men i själva verket var en föreläsning om rusmedel. Inte helt aktuellt i den här familjen där jag snarare skulle behöva en föreläsning om spelberoende. Allra mest önskar jag att skolan skulle rycka upp sig och norpa mobiltelefonerna av eleverna i början av lektionerna, men nej, detta har jag tagit upp för döva öron i tre års tid. Det lyckades tydligen i Lovisa (https://svenska.yle.fi/artikel/2017/01/10/lovisa-hogstadium-inforde-telefonparkering) men i femtonåringens skola tycks det totalt omöjligt. Varför? För att ungdomarna måste få söka information på mobilerna ibland eller vi prövade och ibland tog de av misstag varandras mobiler i slutet av timmen. Jepp, jepp. Har också fått höra att när det varit oroligt i klassen så har man separerat vissa personer men det blev ännu värre för då kunde de inte spela tillsammans utan satt och ropade åt varandra över klassrummet i stället, så vi måste flytta dem tillbaka.

Kan inte tro mina öron. Men kanske jag bara har glömt vilket zoo högstadiet var?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar