Spenderade Valentine's Day helt ensam, ett flertal nära och kära var dock med virtuellt, tack för det <3.
Olavi Uusivirta var inte en av dem.
Kärlekskvoten fyllde jag genom att först se filmen 45 Years på bio. En nog så tänkvärd och känsloväckande film om allt det som finns i och bakom ett långt äktenskap, om hur livet utformar sig och omöjligt går att planera och om vad som påverkar och styr ens val. Hur ens erfarenheter bygger referensramar för allt som komma skall och hur svårt det är att handskas med de mörkare känslorna i livet. När jag grät en skvätt på slutet vet jag inte om det var för att jag aldrig kommer att vara gift i fyrtiofem år eller om det var för den eviga frågan: What if? Kanske både och.
Fortsatte dagen med att läsa om kärlek och oförmågan eller rädslan för att hänge sig. Det tog mig ett par kapitel att komma in i Sadie Jones sätt att skriva. Nu läser jag en översättning vilket alltid gör sitt, men det är något som påminner mig om Paolo Coelho - som jag inte läst mycket av. I hans texter är det något med hur mycket som beskrivs och hur lite som lämnas åt läsaren att fundera ut själv, som jag inte alltid tycker om. Jag uppskattar när en författare kan gestalta en känsla utan att behöva berätta ordagrant vilken den är. Med Sadie Jones kände jag först lite samma sak, men ju längre jag kom i boken, dess mera tyckte jag om den. Jag tycker om hur människorna är söndriga och svåra och blir mer bekanta hela tiden och jag tycker om mängden dialog. Allra mest tycker jag om att det är en bok som får mig att vilja skriva en bok.
Sadie Jones - "Ehkä rakkus oli totta" (Orig. "Fallout" )
Jag avrundade kvällen genom att se en film på tv för första gången på....månader? Att plöja sig genom hela Letters To Juliet var såtillvida en pärs att jag inte kan tåla Amanda Seyfried som är i huvudrollen, men med överblivna chips och vichy, fötterna på en stol samt några kreativa pauser så klarade jag det. Den filmen lär inte ha fått några Oscars, men vyerna var vackra och budskapet stod klart.
Gårdagens iakttagelse; note to self if you wish: Frågan man inte vill ställa sig på sin dödsbädd.
"What if?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar