Efter flytten hem har sextonåringen vid upprepade tillfällen överraskat mig med att självmant städa i sitt rum. Idag prisade jag honom för det och han tittade snett på mig under brättet på sin vita halmhatt och sa: "Det är roligare när ingen gnäller om det hela tiden, sidu."
Note taken. Fast tydligen har jag ju redan lämnat honom i fred, annars hade detta ju aldrig hänt. Och faktum är att vårt hem nu fungerar. Det fungerar så bra att alla får ta hand om sitt och alla trivs både i egna lyor och gemensamma utrymmen. Allt har sin plats och det finns plats för alla. Markant ökning av trivselfaktorn.
Senare promenerade sönerna iväg mot sin far med ryggsäckar på ryggen och pass i nävarna, för den händelse att deras standby-resa blir av. Själv promenerade jag till gymet och skakade av mig veckoslutets stillasittande som avbrutits endast av en timme (oväntat inspirerande) golfträning igår. Gymträningen kändes tyngre än på länge och svag av hunger samlade jag ihop en sallad i K-markets salladsbar och knycklade in den i gymväskan.
"En tarvi kuittia", sa jag och skyndade iväg.
"Otatko pankkikortin kuitenkin mukaan?"
Ja ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar