forever young

Min största rädsla i dagsläget är ungefär den att mina hörlurar trillar ur telefonen på gymet och det går upp för andra vad jag lyssnar på medan jag svingar min kahvakuula*.

Allt som oftast när jag lyssnar på musik hamnar jag på åttio- och nittiotalet; finns inget som vinner den känslan eller det soundet. Kanske är det bara en allt-var-bättre-förr-nostalgi, minnen lagrade i kroppen. Inte viktigt; huvudsaken är känslan av energi och eufori. Om min spellista redan tidigare innehöll tvivelaktiga bitar som Forever Young av Alphaville och Sultans of Swing av Dire Straits så har den igår kväll utökats med Maria Magdalena av Sandra och Wild Boys av Duran Duran. Jag menar... det var musik.

And the looks.... kolla håret och brallorna på Joey Tempest: The Final Countdown. 

Och vem kan låta bli att dansa till Harlem Shuffle av the Rolling Stones?

Those were the times...

Om jag måste rekommendera någonting från vårt årtionde så säger jag....för känsla; Chisu (Tuu mua vastaan), Lissie (Toghether or Apart) och Miguel (Simple Things) eller för lite mera rytm; The Chainsmokers (Roses), Kygo (Stole the Show) eller Twenty One Pilots (Stressed Out).

And that's all I had to ay about that. (For now.)  

* frågade Google om översättning och svaret var: Menade du 'vad är kyrpä på svenska'?