Middagen hos Mor på landet blev för vår del inhiberad på grund av obarmhärtigt före och oframkomliga vägar. Kanske lika så bra det; efter två dagar på Helsinki Design School och för litet sömn mellan varven kom jag hem och tog en timmes power nap och känner mig ungefär lika social som en gråsugga.
Steg nyss yrvaken upp och tittade in i fjortonåringens rum där luften är alldeles stillastående efter en dags intensivt spelande. ("Look at the car! What the fuck did you do with the car? You smashed it you motherfucker! Get out now. Where is the bank? We need to get to the bank. Noooo, not that way, go right u stupid!")
"Ska vi gå och äta burgare ikväll? Vi har inte så mycket mat här hemma."
"Okej då", svarade han. "Men inte ännu."
"Nehe, när då?"
"Inte vet jag. Senare?"
"Inte vet jag. Senare?"
"Hurså?"
"Jag är lite mitt i", sa han och slängde en blick på mig via spegeln. "Och du måste väl också laga dej?"
"Vadå laga mej? Kan jag inte gå såhär?"
"Vadå laga mej? Kan jag inte gå såhär?"
"Nej. Du ser ju ut som en kunnon ghetto-person."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar