"När kommer ni rikit hem därifrån?" undrade tjugoåringen.
"Typ aldrig", svarade jag, "hurså?"
"Nå du sa att ni e där i början av veckan."
"Planerna ändrades."
"Märkte de."
På tisdag var jag av och an på jobbet för uppdatering av virusskydd: det finns andra virus därute än Covid_19 och ett av dem drabbade nätverket på jobbet; the rest is history. I samma veva plockade jag med mig artonåringens speldator till landet.
Så nu har vi faktiskt ingen orsak att komma hem härifrån. Här kan man röra sig fritt, bada bastu, spela golf (tillsvidare åtminstone, vem vet hur reglerna uppdateras) och sova som en stock och vakna med naturen runtomkring, vilket räcker för att man ska uppnå sinnesfrid i dessa hotfulla tider. Pyssel och fix finns vid behov mer än man hinner med. Sådan lyx att se naturen vakna och för en gångs skull få njuta av sin stuga också efter att man städat, krattat, tvättat fönster och you name it, när jag i vanliga fall måste skynda hem till stan när allt detta gjorts.
Saker man kan fundera på om man hinner och vill (inte i prioritetsordning):
- Hur lång blir permitteringen? Samarbetsförhandlingarna börjar imorgon och max-tiden är tre månader.
- Kan artonåringen få en praktikplats från mitten av april? Är det fiffigt i så fall? Om inte, blir han färdig och i så fall hur och när?
- Kan man gå till frissan fortfarande? Om inte, är det tryggare i maj? Eller ännu värre? Hur långt är mitt hår i juni eller juli?
- Kan man fortsätta träffa folk utomhus på lämpligt avstånd? Eller inte?
- Har jag ett jobb att gå tillbaka till efter krisen? Om inte, vad gör jag då?
- Kan jag träffa min äldre son som jobbat på dagis tills jobbet tog slut och hängt med sina kompisar hela tiden? Eller ska vi vänta till maj? Eller juli? Eller tills vi alla insjuknat?
- Hur länge orkar man dansa ensam i sitt eget vardagsrum?
Artonåringen har tillfrisknat tillräckligt för att bli sitt forna jag som hellre spelar än lagar middag med mig. Har trots detta försökt involvera honom ( - "FATTAR DU ATT DET HÄR INTE ÄR ETT HOTELL!" -) och igår choppade han faktiskt grönsaker till hönsgrytan och idag fick jag honom att diska.
"Hur går det?" frågade jag.
"Bra, men om du fotar mig nu så går ett glas sönder."
(I krig, kärlek och koronakarantän är dock allt tillåtet.)