Rekordlång bloggpaus igen; tankarna varit på lite andra håll. Nu kan man pusta ut igen.
Artonåringen checkades på måndagen planenligt in på Nya Barnsjukhuset för ryggoperation med syfte att räta ut skolioskröken i övre delen av ryggen med hjälp av titanskruvar. Trots att han är "vuxen" blev operationen på Barnsjukhuset på grund av sin natur; den görs inte annanstans. Att den gjordes först i den här åldern beror på att man måste vänta tills han vuxit färdigt på längden först, vilket han väl hade med sina ca 180-181 cm.
Jag fick vara med när han tapper sövdes ner vid halv ettiden bland ett jättegäng sköterskor och två kirurger och anestesiläkare och apparater. Inte någon höjdare precis. Tre och en halv timme senare ringde kirurgen och berättade att allt gått bra och ytterligare två och en halv pinlånga timmar senare fick jag träffa min yrvakna son i uppvakningen. Närmare åtta på kvällen fick han flytta upp till avdelningen Rymden där han till en början fick ett eget rum. På förhand hade vi tillfrågats om jag ville stanna kvar övernatten, men innan operationen tyckte vi att båda att njaaaah, han klarar sig. Vilket han säkert hade gjort, men mammagenen hindrade mig att lämna honom ensam där med värkmedicinpumpen och påsarna och alla attiraljer. Så jag åkte hem efter lite pinaler och åt en soppa och så körde jag tillbaka och "sov" på en soffa i hans rum den första natten. Ingendera av oss sov säkert särskilt mycket då det var ett hiskeligt rännande hela natten med sköterskor som vände på honom och tömde påsar och reglerade pipande manicker. Men skönt i alla fall att inte behöva lämna honom.
Redan följande dag tvingades han upp och stå och gå några meter, av vilket hans far skickade mig en video då jag själv satt på jobbet helt vimmelkantig. Bortsett från illamående av alla mediciner till och från så repade han sig förvånansvärt snabbt och på torsdag promenerade han omkring i korridorerna med sin bror som kom på besök.
Och igår fredag skickade de hem honom med en bårtaxi för att han inte skulle behöva veckla sig in och ut ur bilen, men att promenera tre trappor upp var inget problem.
Såå skönt att ha honom hemma igen! Nu ska han repa sig hemma resten av månaden, vilket han tillsvidare gör med Burana, Panadol, Tramal och Silicon Valley på HBO och mellan varven promenerar han omkring runt köksön och vänjer sig vid sin nya rakryggade längd. (Han, som var kortast på klassen ännu på nian.)
