"Får man aldrig vara ifred här?" morrade jag.
"Jag skulle just fråga samma", sa han surt. "Vad gör du här, du ska vara på jobb."
"Jag ÄR på jobb", väste jag tillbaka.
Femtonåringen hade meddelat att han skulle vara i skolan mellan ett och fyra. Senare specificerade han att han ska lämna in en uppgift någong gång mellan mellan ett och fyra.
Den episoden tog tretton minuter, sedan var han tillbaka och gastade över Skype. Det var dessutom närmare tjugosju grader i lägenheten kändes det som och luften stod stilla trots öppna fönster.
Så vad gör då Mor i huset när arbetsdagen är slut? Hon får för sig att göra "Momit", det vill säga möblera om. Att möblera om hjälper alltid, mot allting. Så och idag.
Senare
föreslog jag att sjuttonåringen kanske borde flytta hemifrån, förhållandevis snart.
Så fort som möjligt! kontrade han. Du betalar hyra, sa jag. Minst
sexhundra, kanske sju! Jag betalar ingenting, sa den bortskämde
drasuten. Jag tänker bo hemma tills jag är åtti!
