Empowered.

Min Instagraminspiratör har inte ännu postat dagens citat, men jag skriver ändå.

Jag hade tänkt att jag skulle hinna av och an ner till stranden idag medan det var dagsljus, men icke. Fem timmar möten, mellan varven lite "riktigt jobb"och äta bör man annars dör man. 

Men en bra dag - jag anammade mottot do it and it's done och ringde ett jobbsamtal jag bävat för; helt i onödan visade det sig. Känslan av empowerment när man tar itu med något och det lyckas över förväntan. Yes!

Som pricken över i:et hette dagens yogasession Empower. Det fina med Adrienes yoga är att det finns så många program och sessioner att välja på och man vet aldrig precis vad som väntar. Hade jag vetat att det skulle bli yoga-squads och crow-pose idag så hade jag kanske skippat. (Har ju nog gjort den här Revolution-utmaningen en gång tidigare, men minns ju lyckligtvis inte vad den innehöll.) Bläddrade bakåt i min yogakalender och konstaterade att jag yogat så gott som varje dag i tre månader, efter sommarens paus. Det kräver en viss självdisciplin men med tanke på hur huvud och kropp mår nu jämfört med en eller två månader tillbaka; trots arbetstakten - så värt det! 

Avrundar dagen med lite bastu, glögg och mys.

REM-sömnen

Dagens inspirational quote: "Börja innan du är redo. (Steven Pressfield)"

Ja, det är ju det som är hela grejen med den här Bokstember-utmaningen. Har inte en jäkla aning om vad jag ska skriva när jag slår mej ner här och inte finns här precis något att rapportera heller. På lunchpausen hann jag ta en bild av den vackra och soliga utsikten och tyckte mig se en tunn isskorpa på havet. Hann tyvärr inte kontrollera om  det stämmer och nu är det redan kolmörkt igen. 

Mörkret på morgnarna är så kompakt här att det är inte klokt. Jag sover som en stock den här tiden på året, och timmarna just innan väckarklockan är den allra bästa sömnen. Drömmer dessutom som en besatt! En natt åkte jag hiss, som de facto bara var en tunn skiva som jag satt på och seglade omkring högt uppe och försökte låtsas att jag inte var höjdrädd. En annan natt tog jag mej framåt över havet genom att simma från isblock till isblock. Ingen av dessa irrfärder tycks ha något mål, gäller liksom bara att klara sig. Berättar kanske något om min vardag och mitt jobb?

Inatt drömde jag att tvättmaskinen plötsligt började gå omkring av sig själv. Jag häll på att få hjärtslag. Just innan dess hade min Bror försökt förklara några komplicerade processer för mig, förgäves. Frustrerad och med en känsla av totalt misslyckande och förlorad kontroll lämnade jag honom ensam med tvättmaskinen. Jag hörde från rummet bredvid hur han förklarade för den att den nog bara var övertrött och borde gå och lägga sig.

 

Icke-kirurgens arbetsdag

Dagens inspirational quote: "Den vackra delen i skrivandet är att du inte behöver få till det rätt på första försöket, tills skillnad från om du var exempelvis hjärnkirurg. (Robert Cormier)"

Detta använder vi var och varannan dag på jobbet när saker och ting skiter sig; onneks ei olla sentään kirurgeja. 

När jag druckit mitt morgonkaffe i ottan fick jag syn på världens finaste soluppgång!

Efter att jag förevigat den tittade jag i min kalender och fann till min lycka att jag hade endast två möten idag. Beslöt att vara effektiv men också  se till att hinna ta lagom många mikropauser under dagen. 

Klockan halv två skrev jag på chatten åt en kollega att nu måste jag få lunch, annars svimmar jag. Under eftermiddagen hann jag dock ta en såpass lång paus att jag fick upp tvåhundra ledlampor i närmaste ek. 

Nu ser den mest ut som ett paraply i storm.

Jag tvangs sluta arbeta halv sex då jag bjudit Mor och Styvfar på glögg. 

Det blev en bra arbetsdag trots allt; ingen dog idag heller och ett av mina sju möten imorgon blev avbokat.

Låtsasenergin

Dagens inspirational quote: "Man måste låtsas på riktigt (Árdís Modén)"

Det blev aldig riktigt ljust idag, men jag låtsades att jag var full av energi och gick Ringvägen runt, påföljt av trettiosex minuter yoga. Eller tja - det var yoga med temat "Attention and Abs", inget meditativt ooooommande här inte, och jag försökte påminna mig om varför i all världen jag lovat mig själv ett yogapass varje dag.

Efter detta vräkte jag i mig en så stor portion höns-spenat-nudelsallad med dipsås och barbequekryddade nötter och vegetariska chips att allt låtsande troligen var förgäves.

Örnen cirklade över mitt hus och havsytan idag igen och en yrvaken nyckelpiga irrade omkring runt mig medan jag yogade, i letan efter sommaren.

Glad självständighet! 

Eagles don't take flight lessons from chickens.

Dagens inspirational quote: "Om du har en berättelse i dig, behöver den komma ut. (William Faulkner)"

Jag har alltid drömt om att skriva en bok - mitt liv skulle ju egentligen inte vara familj och Excelfiler utan en stenvilla på Rivieran där jag smuttar vin ochs skriver på min nästa roman - men tyvärr kan jag inte skriva fiktion. Har aldrig haft någon berättelse som behöver komma ut. Kan bara skriva om det jag sett eller upplevt; därav också bloggens namn. 

När jag körde upp på gården på landet idag seglade en havsörn över huset. Inte mycket till iakttagelse, för senast jag var här flög sex-sju örnar upp ur en närbelägen tall när jag öppnade ytterdörren en tidig morgon; ganska magiskt.

Har hunnit packa upp och installera en nyinköpt vitrin från Juvi Productions, göra dagens yoga - håller på med Adriene's Revolution 30 days, förra månaden var det True - samt badat snäppet-för-varm bastu. Försöker nu balansera kroppstemperaturen. Blev bjuden till Mor och Styvfar på middag, vi trotsar koronan. Jag hoppas vi inte behöver ångra det.

P.S. Vanligtvis kommer rubriken till blogginlägget spontant efter att jag skrivit. Om inte, så googlar jag till exempel Eagle Quotes.

Stadens snabbaste mataffär

Dagens inspirational quote: "Jag begick misstag inom drama. Jag trodde att drama var när skådespelarna grät. Men drama är när publiken gråter. (Frank Capra)"

Har ni sett reklamen för Alepa? Stadens snabbaste mataffär. Tjugoettåringen kunde bekräfta detta igår. Som han beskrev det använder han Alepa ungefär som sitt eget kylskåp. När han blir hungrig tar han en tygkasse, knallar över gatan, plockar grejerna från hyllorna (som han känner som sina egna fickor) på några röda sekunder, betalar i snabbkassan och går hem och äter.

(Det finns dock undantag, som till exempel den pultsare som tog sig in i nämnda butik före mig i somras. Han släpade på två plastpåsar med tomflaskor, men var så berusad att han tog sig  fram som en krabba på rygg på alla fyra, med sin bara rumpa släpande längsmed marken, eftersom byxorna hängde vid knäna. Det var en fasansfull syn, som definitivt kan klassas som drama.)

Det var dagens anekdoter från Berghäll.

Musse Piggs skinntorre kompis.

Dagens inspirational quote: "Utan berättelser skulle vi bli galna. Livet skulle förlora sina förtöjningar eller sina orienteringar. Även i tystnad lever vi våra berättesler. (Ben Okri)"

Föga inspirerande, men kom mej i alla fall för att googla Ben Okri, som tydligen är en nigeriansk poet. Alltid lär man sig något nytt.

Dagens höjdpunkt var när tjugoettåringen dök upp på middagsbesök. Han var förvisso bjuden, men det var ju oväntat att han tackade ja. Ofta besvaras mina förslag med "Jag tror det blir skip". Men nu vankades det ugnshöna och franskisar och kanske han kände sej skyldig¨oss en visit. Det var mycket angenämt. Efter middagen tog han med sej sin lillebror till Verkkokauppa dit han skulle föra sin nästan splitternya laptop som sagt upp kontraktet mitt under ett Zoom-seminarium för blivande kriminologer.

Han har om möjligt ännu sämre teknisk karma än undertecknad. 

Det är inte första gången vi ventilerar vilka dåliga drag han ärvt av mej. Det andra kom upp under middagen när jag berättade att jag tänkt skaffa honom en chokladkalender, men de var slut i närbutiken.

"I stället fick du bara choklad, en ask pepparkakakor och en låda ansiktsmasker."

"Vad bra!" lyste han upp. "Det är precis vad jag behövt, min hy är så torr hela tiden, som alltid på vintern, det är helt frukare*."

"Korona- ansiktsmasker", sa jag.

P.S. Tjugoettåringen visste inte vad Impostor syndrome betyder. 

*Frukare = fruktansvärt på Lingonskogiska.

Väntan

Dagens inspirational quote: "Skriv oavsett vad. Vattnet flödar inte förrän kranen är på."

Såtillvida relevant för idag att jag som bäst sitter i min lilla nyrenoverade etta på Drumsö och inväntar en tvättmaskin, som inte den heller kommer att fungera innan kranen är på. Här har pågått rör- och ytrenovering sedan augusti och nu bara lite målningsarbete kvar så är lägenheten färdig för uthyrning.

Eftersom mina kära franska kollegor inte förstår sig på tidsskillnader så använde jag väntetiden mellan fem och sex till att lyssna på ett informationsmöte om de senaste organisationsförändringarna i firman.

Under tiden anlände tvättmaskinen så nu ska jag ta mitt pick och pack och köra hem och tillreda middag åt mej och nittonåringen. (Eller morgonmål för hans del. Han hade ingen skola idag och vaknade ur sin vinterdvala vid fyrasnåret.)

Bokstember

Decembers utmaning - skriv något varje dag. Oktober var Inktober, December blir Bokstember.

(Bokst som i bokstav, da-a.)

Jag följer en föredetta författarkursdragare på Instagram och hon delar i December med sig inspirationstips varje dag som kanske kan hjälpa på vägen, tänkte jag. Då tänkte jag typ promptar i stil med "Imorse när jag öppnade kylskåpet...." eller dylikt som skulle få igång skrivflödet.

Tyvärr var det tydligen snarare fråga om inspirational quotes.

1 December: "Du hittar inte skrivtid. Du skapar tid. Det är ditt jobb."

Problemet är ju bara att det inte är mitt jobb. Mitt jobb är tydligen att sitta i onlinemöten med svenskar, danskar, fransoser och polacker från morgon till kväll; dagens saldo sex möten, nästan sex timmar. Jag har en spegel i mitt arbetsrum och kan medan timmarna går se hur håret blir plattare, glasögonen snedare och flottigare och ansiktsfärgen blekare.

På tal om kylskåp. En kväll innan min bastutur tog jag ett glas vittvin som jag inte hann dricka upp innan bastuturen. Beslöt att ställa det i kylskåpsdörren för att hålla det svalt.

Hur tror ni det gick när jag öppnade kylskåpsdörren två minuter senare för att plocka ut min bastucider?

Minutprogrammet.

Att jag inte skriver/skrivit så mycket nuförtiden kan ju ha något att göra med min vardagstidtabell.

7.20-7.45 Morgonbestyr.

7.45-8.15 Morgonmål & nyheter.

8.15-16.30 Jobb (inkl. fem möten som tog sammanlagt fem timmar; åt lunch under ett av dem). 

16.30-18.00 Matlagning, middag, upphängning av julljus samt ommöblering av nittonåringens rum pga hans dator som värmde upp luften vid batteriets termostat så mycket att det knäppte av, så vi tvangs flytta runt alla möbler till nya ställen.

18.00-19.30 Jobb, pga hann inte göra något som krävde fokus under dagen pga alla möten som avlöste varanda.

19.45-20.15 Dagens yoga (Adriene True day 30 - "Be You").

20.15-20.43 Matbutiken med nittonåringen. Jag måste tvinga honom att köpa en choklad-julkalender.

20.49-21.02 Bloggpost!

Huijarisyndrooma

Miksi osa ihmisistä saa niin vankan itsetunnon ja toiset niin heikon? Jopa saman perheen sisällä. Onkohan se geneettistä vain onko matkan varrella sattunut jotain, joka vei epävarmuuden polulle?

Jos olisin uskaltanut aikoinaan opiskella jotain muuta kuin kauppatieteitä, tietäisin kenties.

Luen parhaillaan Anne Brunilan omaelämänkertaa. Hän kärsii ilmeisesti aikamoisesta jännittämisestä sekä huijarisyndroomasta vaikka on ihan selkeästi fiksu ja menestynyt. 

Jokunen viikko sitten kävelin nuorimmaiseni kanssa kaupungille päin. Kerroin, että samana päivänä olin kokenut olevani täysin kelvoton ja kyvytön suoriutumaan työtehtävistäni ja odottaneeni lähinnä vain sitä, että kaikki huomaisivat että on ollut suuri vahinko palkata minut nykyiseen positiooni (tai palkata minut ylipäätään ikinä koskaan mihinkään.) 

"Impostor syndrome", sanoi nuorimmaiseni ja kohautti olkapäitään.

Niinpä. Arvelen tosin ettei se sana kuulu esimerkiksi esikoiseni sanavarastoon.

Brunilan elämänkertaan voin samaistua aika monella tasolla, hänellä ei myöskään ollut kovin onnistunut maku miesten suhteen. Mielenkiintoinen kirja ja tarina, joskin kerronta ei mielestäni ole kovin mukaansatempaava. Toisaalta, ehkei elämänkerran kuulukaan olla kuin toteava. 

Tätä tulin kirjoittamaan siksi, että Brunila kertoo vaikeuksistaan aloittaa uuden tekstin kirjoittamista. Tuttava oli hänelle tokaissut näin: "Mitä sinä stressaat? Kirjoitat vain jotain alkuun, ihan mitä vain. Senhän voi myöhemmin poistaa".

Kuinka totta se onkaan. Minulla ei ollut mitään käsitystä mitä kirjoittaisin, kun tähän istahdin, mutta jostain on aloitettava. Lokakuussa sain kiinni piirtämisen ilosta Inktober haasteen avulla. Ehkä saan taas kiinni kirjoittamisen riemusta jos haastan itseäni kirjoittamaan jotain - ihan mitä vaan - joka päivä joulukuun ajan? 

Luin itse vanhoja tekstejäni toissailtana ja havahduin siihen miten paljon olen joskus kirjoittanut ja miten kivaa sitä on jälkikäteen lukea. Miksi lopetin, sehän on parasta mitä tiedän? (Lukemisen, piirtämisen, kuvaamisen, punaviininjuonnin, saunomisen, projektinhallinnan, aikaansaamisen, matkustamisen, meriveden ja pimeyden ja mitä-kaikkea-näitä-nyt-on lisäksi).

Ostin itselleni synttärilahjaksi inspiraatioksi ja sisustuselementiksi antiikin kirjoituskoneen josta olen pitkään haaveillut. Ehkä tämä vielä tästä?

Om ej om i vägen vore.

Idag missade jag min spårvagnshållplats då jag scrollade beachbilder på Instagram. 

Don't get me wrong, jag gillar faktiskt november, men herregud vad jag saknar sol, hav och sand mellan tårna.

Man tager vad man haver

Så bråttom hela tiden. Mitt arbetsrum får illustrera hur min vardag ser ut: vanligt jobb, ritjobb (okej klart och sålt men inte hunnit fakturera), fastighetsskötsel, hyresaktivitet, yoga (kalendern med tidtabellen ligger på bordet). 

För att inte tala om nittonåringen som jag tvangs tvinga till barberaren idag efter att han sovit till klockan 16 (!!!) för att han inte hade någon skola idag och hade vakat till fem imorse.

("Har du funderat på det där med att flytta hemifrån?" 

"Nej.")

Någon lunch hade jag inte kommit ihåg att införskaffa så tog vad jag hittade; risnudlar med gravlax, olivolja och barbecuekryddade cashewnötter. Jamie Oliver!

Rita eller skriva?

Skrivkrampen har inte gett med sig. Däremot har Inktober 2020 - utmaningen tvingat mig att rita en bild varje dag; några exempel nedan. Inte alltid så bra kvalitet på bilderna då jag ritat dem för hand och fotograferat med telefonen - ibland i nästan kolmörker på landet - innan jag laddat upp på Instagram.

Men roligt har det varit och inspirationen är tillbaka! Det var ju det som var meningen.

Idag ska vi fira den färska nittonåringen med luddag på Fat Lizard. Innan det har jag hunnit avsluta illustration åt bekant - få se om det blir affär......

......och tänkte mig nu en yogasession för jo, också det har jag hunnit med så gott som varje dag i oktober och ämnar fortsätta.

Resfebern och skrivkrampen

Kan den här horribla skrivkrampen ha något att göra med koronan? Med det, att livet blivit så mycket mindre innehållsrikt helt enkelt? Det finns liksom mycket mindre inspiration omkring en i det här lådlivet. Inga resor, mycket färre restaurangbesök, nästan inga kulturupplevelser, väldigt lite socialt liv. (Inte som att jag var yltiösocial innan det här heller, men ändå.)

Ärligt talat så har koronan fört med sig en hel del mycket bra. Distansarbete passar mej utmärkt och ökar livskvaliteten enormt mycket, i synnerhet som jag får leva halva tiden på landet. Jag tror inte jag någonsin mera klarar av att gå till ett kontor fyra fem dagar i veckan som förr. (Min största farhåga om att gå till kontoret utan behå förverkligades förresten häromveckan när jag hade kontorsdag. Lyckligtvis märkte jag detta först på eftermiddagen efter alla mina viktiga möten, annars hade jag väl klappat ihop av om inte skam så åtminstone känslan av halshuggen professionalism.)

Men fy fan vad jag saknar att resa! Upptäcka nya platser, känslan av flygfält, känslan av verklighetsflykt, känslan av inkognito. Allra mest längtar jag efter känslan av sandstrand och badkarsvarmt saltvatten, lunchvinglaset i solen. Tänk hur lite man förstod att uppskatta att allt det där var möjligt, då när det ännu var möjligt. Oj så jag väntar på den dag när jag kan öppna Booking.com och börja drömma och boka igen!

Medan jag väntar springer jag på diverse bolagsstämmor, övervakar rörrenrovering i min Drumsöetta, försöker komma igång med mitt ritande med hjälp av Inktober-Challenge, intalar mig själv att jag nog förtjänat min befordran på jobbet i stället för att sitta och undra när de inser att de gjort ett gravt misstag, tar ut nittonåringen på promenader i kvarteren, återupptar dagliga yogan, aktiverar mitt gymkort i hopp om att ta mig dit någon dag, pimpar landehuset så gott jag kan (och med hjälp av Far som spenderade ett dygn där förra weekenden och installerade bastu-ugn och byggde fotstöd och sågbockar och elskåp och you name it), frågar min från karantän frisläppta tjugoettåring om vi ses någon gång och får svaret nej, läser, fotograferar höst och försöker gilla läget.