Jag hoppas att jag nyser för att jag just suttit i ett tre och en halv timme långt styrelsemöte i sällskap av två närgångna hundar - bland annat, styrelsemedlemmarna var nog människor - och inte för att jag håller på att bli förkyld.
I skrivande stund sitter jag framför brasan på stugan, omgiven av kolmörker och ösregn. Kom hem från Prag lite efter midnatt och stängde min bok kring halv två. Jobbade förmiddagen hemifrån och körde hit ut på lunchrasten för att fortsätta. Stugan stod kvar trots att artonåringen och hans åtta vänner hade bastukväll här i fredags. Jag möttes litet oväntat av två snickare som gjorde restarbeten här.
Prag - där jag beslöt stanna efter en tredagars arbetsresa i Tyskland och Tjeckien - var a sight for sore eyes. Jag har miljontals foton; nej nu överdriver jag, bara trehundrasjuttio, som jag ska titta igenom. Hade inte just planerat något på förhand utan tog dagen som den kom. Det resulterade i prosecco, middagar, luncher, kaffe, vittvin, kilometervis av promenader - spårvagnsbiljetten blev oanvänd - palats, broar, fotoutställning, shopping, skoutställning och utskällning av en kypare. Kanske mera om dessa senare.
Täcks ju inte sätta ut trehundrasjuttio foton på Facebook eller Instagram, så bear with me när jag börjar publicera dem här på allvar. Det får bli till en annan kväll, nu blir det bara några random plock, för nu lägger jag några klabbar till på brasan, tar en kopp te och sista kapitlet av Elena Ferrante. (Ryktena säger att detta är pseudonymen för en karl, vilket skulle förklara hens närapå kliniska sätt att beskriva ohyggliga dåd och händelser som ur ett helikopterperspektiv; utan att egentligen förmedla personernas känslotillstånd. "Men sedan hände något mycket tråkigt", brukar hen inleda dessa sekvenser.)
