Man lär så länge man lever.
Bland annat har jag lärt mig att man inte kan få allt här i livet, i alla fall inte samtidigt. Följaktligen måste man välja. Kanske har jag också äntligen förstått innebörden i orden "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."
Med risk för att bli genant djupsinnig har jag också funderat på det här med beslutsprocesser. Jag är ju förhållandevis analytisk i mina beslut och tenderar att väga, ta reda på, älta och fundera ut och in ganska länge innan jag bestämmer mig - både vad gäller små och stora saker. När jag väl beslutar mig kan det ofta verka som ett plötsligt infall eftersom jag inte alltid ventilerar mina tankar med andra. Infall är det ju ändå aldrig frågan om, utan en väl avvägd slutledning. När det gäller större beslut så har jag dessutom märkt att mitt slutgiltiga beslut ofta infinner sig som en stark intuition. Efter vad som kan kännas som en evighet av ältande och ovisshet kan jag plötsligt i en lugn stund - på kvällspromenaden eller när jag är mitt uppe i tecknandet eller precis innan jag somnar på kvällen - bara veta hur jag ska göra. När den känslan dyker upp så behöver jag inga fler analyser. Alla besvärliga eller svåra följder av och kring beslutet finns ju kvar, men i det skedet är de fullständigt oväsentliga.
Är det sen fråga om inutition eller helt enkelt en väl avvägd slutsats vet jag inte. Hursomhelt är det en form av magkänsla som jag bara vet att jag måste följa.
Med dessa ord och denna bild vill jag önska er alla Happy Valentine's Day.
...och för er, vars magkänsla fört er i en annan riktning - Happy Valentine's Day <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar