I slutet av förra veckan sade min tvättmaskin upp kontraktet. På söndag hann jag äntligen ringa upp en 24/7 reparatör som telefonledes bekräftade att maskinen är bygones. Efter noggrant övervägande i nästan en kvart beslöt jag byta ut hela tvättornet som tjänat oss i snudd på nio års tid. Inom en timme hade jag på nätet beställt ett nytt från en gigantisk elektronikaffär som till all lycka råkade ha rabattveckoslut. När ordern redan var gjord och hemleveransen beställd till onsdag morgon insåg jag sent söndag kväll att tvättornspaketet saknade mellanserien som ska hålla ihop de två. Nätbutiken uppmanade mig nog att köpa små stötdämpartassar till maskinerna, men mellanserien sa de ingenting om utan den kom jag fram till själv. Reserverade den skilt och beslöt avhämta den i egen hög person idag, för att vara säker på att den finns här vid installationen.
Måndagen var väldigt......måndag. Kom inte in på mejlen på morgonen och det tog mig närmare fyrtio minuter att alls komma igång med arbetet. Svor och perklade fast lovat att inte elda upp mig över småsaker, men what can I say, hormoner och huvudvärk. Dagen fortsatte i samma anda. Bad hair-day, asocial och usel till tusan. Efter jobbet körde jag i begynnande snöfall till elektronikjätten där lagerbetjänten trots mejlet i min telefon inte hittade min beställning. Detta meddelade han dock på svenska, vilket ju var ett plus. Till sist hittade han den i alla fall och jag knappade in min kortkod och apparaten skrek HYLÄTTY så att det ekade i lokalen och jag blev högröd i ansiktet och sa "Jösses, det blir väl på kredit." När jag efter allt detta ställde mig bredvid den långa kön som bildats bakom mig för att vänta på min mellanserie och en mixer som jag i ett svagt ögonblick också beställt insåg jag att en medelålders karl stod och stirrade på mig. Var inte helt säker på om jag borde ha känt honom eller om mina glasögon var på sned, men måndag, tänkte jag matt.
Släpade till sist ut mina lådor till bilen, balanserade dem på låret medan öppnade bakluckan och knuffade in dem med knät. När jag backade ut och iväg insåg jag att karln nu stod vid sin bil och stirrade på mig. När jag kurvade ut från parkeringen gav han mig plötsligt ett stort smil och en slängkyss.
Ser man på :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar