Vitsorden femtonåringen håvar in för sina prov och kurser är hårresande. Vi har upprepade diskussioner om vad som bör och kan göras.
Häromdagen vände jag mig till femtonåringen och frågade:
"Har du själv några tankar om hur vi kunde lösa den här situationen? Hur ska du få upp så gott som alla dina vitsord minst ett steg under de närmaste sex månaderna?"
"Vet inte", sa femtonåringen.
"Tänk efter nu. Vad finns det att göra?"
Han ryckte på axlarna.
"Muta lärarna?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar