Fredag eftermiddag efter en tung jobbvecka och sedvanliga utmaningar med femtonåring brast jag i gråt och ringde sönernas far för att få andligt stöd. Det kunde han ge. Han konstaterade att det är fint att jag försöker men om jag nu inte lyckas få upp femtonåringens skolmotivation så ska jag ändå inte gå och hänga mig, there's only so much one can do och i slutändan hänger det ändå på individen själv.
Jo tack. Så sant. Jag torkade tårarna och klarade torrögd av att se den unge mannen knaggla sig genom haltande små diskussioner med den nya finska privatläraren. Efter en sväng på gymet såg allt ljust och möjligt ut igen.
Beslöt vila upp mig över helgen med böcker och film. Men på lördag eftermiddag chattade jag med en singelväninna som plötsligt föreslog en kopp kaffe eller ett glas. Jamen, jo!, sa jag utan att tänka mig för, jag har ju en flaska skumppa i kylskåpet. Den hade jag inte länge. Sen begav vi oss iväg för att erövra stan. Det var ytterst roligt så länge det varade men det här med att leva en kväll på billig skumppa när man är dödstrött från början är kanske inte ett koncept att rekommendera.
Jag vilade på söndag i stället, förhållandevis ynklig.
Idag solig dag och lite som en ny människa. Läst spanska med sjuttonåringen och ätit lax med femtonåringen. Den äldre flyttar till sin far idag men sitter som bäst och fyller i blanketter för hälsogranskingar inför armeuppbådet i höst och angstar över detsamma.
Enda sammandrabbningen med femtonåringen idag:
Jag, som slår mig ner på toalettstolen och gastar "nej fyfaaan kan ni inte sätta ner ringen så man slipper sätta sig på porslinskanten!"
"Kan inte DU lyfta upp den när du har varit där? EQUALITY!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar