Friheten

På Efter Nio var det ikväll tal om frihet.

Jag minns när jag skilde mej - eller innan jag skilde mej, de facto i flera år innan jag skilde mej - hur jag ältade och funderade på vad jag ska göra, vad jag vill här i livet.  

Grävde nu fram boken som hjälpte mej att fatta beslutet; Kohti Parasta av Kristina Harju. Den är full av mina anteckningar i marginalerna. En uppgift var att lista de behov jag upplever som viktigast för att livet skall kännas meningsfullt. Det blev en lång lista  - uppskattning, kärlek, närhet, kreativitet, samvaro, familj m.m. -  men när jag var tvungen att välja bara ett enda behov att lägga överst på listan var det: Itsemääräämisoikeus. (Boken är på finska och följaktligen mina anteckningar också). 

Självbestämmanderätt.

Synonymer: Autonomi, suveränitet, självständighet, oberoende, handlingsfrihet, rörelsefrihet.

Itsemääräämisoikeus: Henkilöllä on oikeus itsenäiseen harkintaan, päätöksentekoon ja toimintaan.

Inte så att någon skulle ha begränsat min självbestämmanderätt i mitt äktenskap eller i mitt förra liv. Eller jo - jag själv gjorde det, i enlighet med normer eller förväntningar som kanske inte ens existerade, men som jag trodde gjorde det. 

När jag läser om den människan jag var då så minns jag nog och det känns som att dra på en för trång tröja, dag ut och dag in. Nu är det inte så att jag skulle ha blivit en rebell eller gjort några radikala förändringar; här sitter jag ju i min ärvda finlandssvenska lägenhet och söker ett riktigt, duktigt jobb - men i min själ och hjärna är jag en helt annan person än då. 

Idag kan jag säga nej. Och idag kan jag också säga jo. Den friheten har jag gett mig själv.

Och så en liten note to self. När jag lyssnade på Kristiina Komulainen blev jag påmind om den viktiga sanningen: På andra sidan rädslan, det är där det intressanta finns och det är där människan växer. 

PS Imorgon ska jag skriva något lättsamt; jag lovar.