söndag 24 januari 2016

Hur man ruckar en väletablerad dygnsrytm

Efter två intensiva skolningsdagar - layout och InDesign - på Helsinki Design School satt jag igår kväll och stirrade ut i luften och kunde inte planera annat än att eventuellt hälla i mig en flaska spanskt rödvin. Till all lycka kom pojkarna till min undsättning och föreslog biobesök. Om en fjorton- och i synnerhet sextonåring är beredda att visa sig i sin mors sällskap på stan en lördag kväll så är det bara att tacka och ta emot. Säkert? undrade jag och sextonåringen sa jo,jo, bara du inte skrattar högt och jag lovade.

Vi promenerade till Tennispalatset på  Daddy's Home och bänkade oss på första raden med popcorn. Alltså denna film blir ju knappast en klassiker i historien, men måste medge att även om den innehöll inslag av Home Alone-humor som jag helt enkelt inte klarar av - ni vet, människor som slungas in i väggar med ansiktet före och rullstolar som stjälper - så kunde jag omöjligt hålla mitt löfte och satt stundvis och gapskrattade. 

Det gjorde gott. 

Att klockan sen var över elva när vi var tillbaka och jag ännu drack några glas rödvin och såg de två första avsnitten av Koukussa på Arenan ( -jep, heti koukussa -) gjorde ju att klockan blev långt över två innan jag släckte lampan. 

Vaknade upp lagom för brunch och ett vackert snöfall.







 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar