Dagen efter att barnen flyttat till sin far låg den nog så efterläntgade tystnaden ganska tung över lägenheten. Fyra veckor som Mor, då trillar man ju in i ett litet vacuum den första dagen av ensamhet.
Fjortonåringen stack sej in av och an bara för att hämta hörlurar och packa ihop sina spelattiraljer inför flytten - detta för att undvika katastrofer i stil med den när jag flyttade hit och snubbelkrossade in en lavalampa i hans dator. Sextonåringen tittade in och rensade bland sina egna saker samt läste av någon outgrundlig anledning upp en radda random citat för mig från 8Fact.
Eating sweets triggers your episodic memory - the brain function that records things like your first kiss or your wedding day. "Det är därför du inte äter godis", lade han till, "för att slippa komma ihåg". Smartass.
More frequent kissing in a relationship is linked to the quality of the relationship. No shit Sherlock, move on.
When sober, rats prefer silence, but on cocaine, they prefer jazz. I can definately relate to that. (Inte kokainet, men känslan.)
Han fick mig att le. Jag följer nu 8Fact på Instagram.
Efter ytterligare tysta timmar bland flyttlådor och bubbelplast fick jag nog, pulshalkade via Kaserngatan och Fuku Sushi till Tennispalatset på bio. Det gick ingenting jag egentligen ville se men hade längtat efter bio länge redan så valde lite på måfå. Min övertygelse om att en film med Jennifer Lawrence, Robert de Niro, Bradley Cooper och Isabella Rossellini bara måste vara bra slog lite slint. En tår fällde jag visserligen och fick dra på munnen flera gånger - baskriterier för en bra film - men kan ändå inte rekommendera Joy.
Återgår till mina flyttlådor, over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar