Mid-week-mini-week-end

Man kan inte precis påstå att mitt bloggande tagit fart. Nå, allt har väl sin tid.

Min egen tid nådde 48 år igår. Firade med att gå igenom familjeföretagets bokföring med Mor, bjuda henne på färdig tomatsoppa och karelska piroger samt försöka installera Mobile Pay på hennes telefon men misslyckas. Därpå följde bastu och min nya kvällsrutin, yogan. Jag som aldrig i livet trott att jag någonsin skulle utföra någon form av gymnastik i mitt eget vardagsrum har nu hållit fast vi den här rutinen varje kväll sedan tillbaka från Madeira. Helt ypperligt för kropp och själ, i synnerhet som det tycks omöjligt att släpa sig till gymet genom höstmörkret. 

För den som vill pröva finns det en massa inspirerande och dessutom gratis YouTube-lektioner och 30-dagarsutmaningar här: https://yogawithadriene.com/ (Tackar Syster för livsräddande tips.)

Imorse släppte jag in min städare Sergej (som på riktigt heter något annat) efter åtta - söndrig summer betyder extra spring i trappan, men detta även välkommet med tanke på utebliven övrig träning - och körde sedan ut till landet för att skämma bort mig med distansdag och kvällsbastu. 

Vilket jag nu gjort; i ösregn, men vad gör det när jag ändå suttit framför datorn sen jag kom. Utom då en halv timme yoga och en timme i bastun som jag i min iver eldade till hundra grader och  därmed var ganska glad över regnet som man kunde gå ut i mellan varven. Man lär så länge man lever och lyxproblem att bastun kan bli för varm; har inte precis lidit av den utmaningen tidigare. 

Imorgon bitti till kontoret härifrån. Känns nästan som att ha haft en miniweekend.

Flugan i kaffet

Man vet att det är måndag när det störtat en fluga i ens kaffekopp på jobbet och innertaket utanför ens arbetsrum börjar droppa skit - bokstavligen.

***

Under lördagens middag diskuterade vi psykologiska tester man genomgår i armén och kom fram till att jag antagligen skulle ha blivit underkänd p g a min tendens att vilja sparka duvor varje gång jag går över ett torg.

 

Ni får ursäkta blogginlägg av så här undermålig kvalitet, men måste hålla ribban lågt för att alls lyckas återuppta bloggandet. Dessutom är det som sagt måndag.

Livet är en fest!

Min yngste blev myndig i fredags. Hur gick det till? Inatt drömde jag att han var helt liten igen och kom till min säng på natten för att han var mörkrädd. 

I verkliga livet firade han den stora dagen med sin Fars släkt på fredag kväll och med min släkt på lördagen. Vi hade tvåpersonerskaffe hemma hos mig varefter vi tog metron till Drumsö för housewarmingskumppa hos sönernas styvkusin som också fyllde år. Därpå följde en gemytlig fjorton personers middag på Casa Mare. Ungdomarna försvann åt olika håll på festligheter men den färske artonåringen kom hem och lekte med sina födelsedagspresenter.

Idag fortsatte firningarna ute i Lingonskogen. Far fyller 75, hans badkappa som han fick i femtioårspresent fyller 25 och Syster har fyllt 50. Dessutom skulle Farfar ha fyllt 100. Allt detta firades med gryta. kaffe och paj och aderton personer. Mycket trevligt även detta men jag glömde fotografera så det finns tyvärr inget bildmaterial. 

Årets längsta dag gick lyckligtvis inte med en afare.

Trots att jag sov tio timmar - tio timmar! - inatt, känns detta som årets längsta dag. Har hunnit dricka kaffe i sängen, läsa i min bok, skriva några email, olja bastugolvet, lyfta in några överblivna isoleringsskivor i skjulet, köra till Tokmanni för att köpa bastuattiraljer, köra tillbaka till stugan, äta lunch, ta upp min bryggtrappa samt byta glödlampor i utelamporna. Efter detta hunnit köra hem till stan, värma korvsoppa, tvätta byke, läsa i min bok och göra mina spanskaläxor. Och klockan är bara sju!

Trots att jag älskar kvällsmörker så undrar jag nog lite över det här med vintertid. Vem vill att det är ljust på morgonen när de flesta antingen är på jobb eller sover gott? Och i stället är det mörkt från klockan fem tills man går och lägger sig, det vill säga i sex timmar? Men visst är det skönt att man kan sätta sig och läsa i en bok med gott samvete redan klockan sex och inte behöver tycka att man ska knalla runt och göra nytta eller vara ute på vift hela tiden. 

(Bara 98% av tiden; hälsningar min Mors och Fars dotter).

Sedan basturapport! Medan jag var på Madeira och drack madeira och gjorde annat fanstyg hann min Far bygga in en Parra-gårdsbastu i ändan av mitt skjul. Det tog honom ungefär en vecka. På fredag kväll körde jag ut till landet och då fick jag inte ännu provbada, men provvärmde ugnen och brände bort dess illaluktande skyddsmedel. Blev så varmt och skönt att det var svårt att låta bli att bada, men fick hålla mig till lördag. Då kom Far med hustru för att fixa det sista och bli bjudna på korvsoppa. Far stöttade upp golvet som visade sig svikta lite och så kopplade han spottarna tillfälligt så att jag ser att läsa mina damtidningar i bastun. Alla har vi våra laster och den här (bland många andra) skyller jag på mina föräldrar som lärde mig läsa Kalle Anka i bastun som barn. Ett av våra största nöjen med min kusin var att turvis läsa upp alla fetstilade utrop per uppslag i Kalle Ankan. Det kunde låta SWOOSH, UGH, POFF, GAAAAH, SKÄR KURVORNA JÖNSSON och MÄLPMÄUUD (när Långben fastnat i en hopfällbar stol) och största besvikelsen var om uppslaget bara innehöll ett ynka litet OJ.

Hursomhelst, efter korvsoppelunch och kaffe som Mor med sambo deltog i tillsammans med en äppelpaj blev det äntligen kväll och jag fick bada. Vilken lyx alltså att bara knalla över gårdsplanen för att värma bastun med ved som finns i lidret bredvid, i stället för att kånka ner ved och vatten till strandbastun i kolmörker och fylla på ved en miljon gånger innan bastun blir varm. (Lyxproblem förstås att ens tomt är så stor att strandbastun är för långt borta på vintern, och för stor dessutom).

Bastun fick också en liten terrass som man kan utvidga nästa vår vid behov. Återstår också att måla dörren och fönsterkarmarna efter vintern. Resten av skjulet är och förblir förvaringsutrymme för gräsklippare, grillar, virke och ditt och datt men kanske får jag det också uppiffat lite nu när jag blev av med en massa gammalt roina. 

För en inbiten bastuälskare som helst badar varje kväll är det här en enorm ökning av livskvaliteten under vinterhalvåret. (Bara jag nu hinner vara på landet, när så mycket händer här i trakten hela tiden, men det är en annan femma....)

PS Lite roligt att bastupaketet hette Parra. Vi brukade som yngre hänvisa till våra föräldrar som parrorna (parents, antar jag?). När jag googlade för att se vad parra egentligen betyder visar det sig vara göteborgsslang för fart eller hastighet. What can I say? 

Min parra byggde en Parra med en sjuk parra!

(Direkt översatt = "Min farsa byggde en base med en afare*. Red. anm.)

* afare = AFS = Armoton Fittig Speed.

The Amazing Race

Skamligt dålig bloggare anmäler sig.

Måtte vara längsta skrivpausen sedan jag började blogga. Denna gång är min ursäkt att jag vecka 41 fnattade omkring som ett torrt skinn mellan jobb och diverse förpliktelser för att tidig lördag bitti hoppa på ett flyg till Madeira för att fira sammanlagt 300 år födelsedagar. Tiden ensam på ett flyg var lyxig värre och jag läste höstens typ första bok (Brianna Wolfson: I ett rosa skimmer)  innan flyget landade med en tvärbroms på Funchals korta landningsbana.

Checkade in på det splitternya Savoy Palace som den första av nio. Möttes av en skrämmande snedtänd(ad) portier i cylinderhatt. Lade min laptop på skrivbordet för att producera mångsidiga blogginlägg under veckan. Hahaaa, vilken naivitet! Av därav blev intet. När de övriga resenärerna droppade in under timmarna och dagarna som följde krympte bloggtiden till noll medan vi knallade omkring mellan levador, caféer, restauranger, linbanor, tuktukar, irländska pubar, terrasser, shoppingcenter, poncha och golfbanor och gjorde vad vi kunde för att undvika skrämmande portier i ljusröd cylinderhatt.

Vädret var ypperligt, mellan 20-25 och antingen sol, regn eller moln beroende på vilken höjd över havet man befann sig. Mellan varven skrattat så vi nästan trillade av stolarna; däremellan nästan gråtit av höjdskräck i linbanan och av trötthet efter att ha vaknat kallsvettig på morgonnätterna av jetlag och sent intagna megamåltider avrundade med garoto och sambuca. 

En vecka senare packade jag ner min dator utan att ha rört den och flög hem över Frankfurt och läste höstens nästa och bättre bok (Elizabeth Strout: Vad som helst är möjligt) under det att. 

(Ganska glad över mitt intuitiva beslut att flyga Lufthansa. Dels fick jag välbehövlig egentid, dels skulle jag annars i skrivande stund sitta med de övriga TAP-resenärerna på dagens tredje flygplan hemåt; två dygn försenad.) 

Tanken var att ens detta blogginlägg skulle bli långt och inspirerande, men efter hackig nattsömn p g a jetlag, intensiv första jobbdag och ett sällsynt men gemytligt besök hos tjugoåringen i Berghäll har jag nu betalat högar av räkningar och sagt upp prenumerationer och medlemskap som jag fått på halsen i någon svag stund och är nu så trött att jag förflyttar mej till kvällsyoga och Efter Nio. Behöver lite semester. 

Några bilder dock.

Läshörnan

Har för första gången sen-jag-vet-inte-när en kväll utan inbokat program. Om man då inte räknar med leveransen av min fåtölj från Jean Vernet, men för den behövde jag ju bara öppna dörren. Hinner tyvärr inte sitta och mysa i den fullt så mycket som bilden antyder, för har en privat to-do-lista med ganska många punkter som jag ska börja beta av är jag för en gångs skull har tid.

 

För övrigt inget nytt att rapportera. Argelsen som uppstått på jobbet av saker som inte gått precis som jag hoppats på har jag utplånat med hjälp av yoga och gym. Om nätterna har jag sovit som en stock tills jag vaknat på rygg med armarna utsträckta över huvudet; detta har upprepat sig flera nätter i rad. Däremellen drömt de mest vidunderliga saker som jag tyvärr inte längre minns, utom den om en massa kopparormar som jag tvangs steppa emellan. Vad skulle Freud säga om det, kan man undra.

 

Blixtvisit

Behöver mera timmar. 

Ska se nyheterna om åtta minuter så detta blir blixtsnabbt.

Den gångna veckan; jobbjobbjobb, ett bankmöte, ett styrelsemöte, en spanskatimme, två jogasessioner på vardagsrumsmattan, en runda på gymet, en middag och en teaterpjäs - Äktenskapsgrejen, som från vilken som helst av våra familjemiddagar fast lite långsammare - ett närapå tömt skjul för att göra rum för vinterbastu, en runda till avstjälpningsplatsen, saxade buskar, tömd utetupp, bastubad, Netflix La casa de papel con texto en español, tusentals skränande gäss i viken, svampskogen med cirka femton trattisar och en älgfluga, jakt på skrämd mus med sopborste på glasveranda, nyss spanskaläxor, nu en mudmask i fejan och byke i maskin.

Random bildkavalkad. 

Tur i oturen...

... att jag blev förkyld alltså. Annars hade jag knappast städat och omorganiserat mitt arbetsrum, sovrumsbyrån, tamburbyrån, skafferiet, badrumslådorna och -skåpen eller mitt klädskåp heller för den delen. Helt fantastisk känsla att ha blivit av med flera sopsäckar med gammalt stuff.

Hade också tillräckligt med närvaro för att tillreda två riktiga måltider åt mig och sjuttonåringen. En Melanzane alla Parmigiana - alltså en auberginelasagna med tomat, mozzarella och parmesan -  som jag åt i Paris till lunch och blev fast besluten av pröva när jag kom hem. Och idag en pasta med höna, spenat, feta och tomat. Slog mig att jag inte alls hatar att laga mat som jag trodde. Jag hatar allt det där stöket omkring det. Först och främst att gå till matbutiken och sedan alla kastruller som  ska diskas, oljedroppande tillredningsskeden, klibbiga bakplåtspapper, tomatsåsstritt och fasligt rådd och ståhej och matos i köket i två dagar efteråt. (Okej en del av detta beror på mitt temperament och så borde jag kanske ha tänkt på effekt i stället för kravet på mattsvart färg vid val av spisfläkt, men stoooor skillnad som vi sa när vi var små, eftersom jag ändå alltid har den på minsta effekt för jag hamnar på dårsjukhus eller tar livet av någon om jag måste lyssna på fläktljud på full speed.) Dessutom går det i medeltal åtta minuter till ätandet av vilken rätt jag än tillreder åt oss, och då känns det fanimej absurt att spendera en timme på för- och efterberedelser. 

Men att planera maten och laga den, DET har jag inget emot. 

Min snuva börjar vara förbi och inte klarade jag helt och hållet av att stanna hemma inte. Igår förde jag några tavlor på inramning och så hoppade jag på en Lime-sparkbrädsscooter och åkte ner till Moko på brunch genom ösregn, vilket kanske inte var så fiffigt med tanke på min mådd, men. Idag knallade jag till Granit efter klädhängare och pennburkar för att få ordning på torpet, vilket jag alltså fick. 

Avkopplingen utöver detta har främst bestått i 11 + 9 timmars nattsömn samt ett par avsnitt av Casa de Papel på Netflix.

Over and out med dessa rafflande nyheter. 

Pas mal!

För en dryg vecka sedan fyllde nittonåringen tjugo och vi firade honom med skumppa i hans man cave i Berghäll och påföljande middag på Bar Cón på Flemingsgatan. Väldigt trevligt och lyckat koncept. Hade dessutom inte träffat honom på två och en halv månad och hade hunnit glömma vilken sympatisk ung man han är. 

Helt opartisk utsago.

Spenderade tre dagar med syskonen och deras bättre hälfter i Paris, jättelyckad resa! Lagom med ensam- och tillsammanstid, gapskratt, mer och mindre goda middagar och luncher med lagom med vin, kilometerlånga färder med sparkcykelskoter, vackra vyer, några muséer, promenader och metrofärder. Pas mal!

Hemma åter låg en vecka framför mig utan minsta programpunkt på kvällarna, förutom min spanskatimme på måndagen. Overklig känsla efter att ha sprungit som ett torrt skinn den senaste tiden. Hann till gymet igår lagom innan jag började nysa som en besatt och nu är jag drabbad av en snuva som föranleder distansarbete imorgon. 

Snuvan ledde även till att jag inte satt min fot utanför dörren efter det att jag kom hem från kontoret klockan sex. Jag kan garantera att detta är oerhört sällsynt och kvällen känns därmed oändlig. På ett bra sätt! Jag har hunnit reda upp mina obestämda pappers- och prylhögar från hela sommaren. Hittat dokument som borde ha åtgärdats i mars. Kanske hinner jag nu ta mig an dem innan jag hamnar i butkan. Vilken tur att jag blev förkyld!

Vad belysningen anbelangar kommer kanske, kanske en elektriker och fixar mina köksölampor inom kort. Laattapiste å sin sida hittade till sist min beställning och kommer och byter ut lampan mot garantin inom några veckor. Tadaa!

Av Lovisa bygginspektör hördes inte ett knyst så jag antog att hen hade besökt någon annan stuga i grannskapet igen och sen gått hem och dragit något gammalt över sig. Skrev dock ett mejl utan större förhoppningar om svar. Inom kort hade jag ett meddelande i min inbox som gav grönt ljus för bastubygge i mitt lider. Wohoo, flow!

Varde ljus

Min författarkurslärare sa i tiden: Vad ni än gör; skriv! Skriv varje dag, skriv vad som helst. Så jag får väl försöka, fast min inspiration tycks ligga på helt andra plan nu för tiden.

Helgen gick i gudliga tecken. Två konfirmationer, två nattvarder, alla synder förlåtna. Att de är så lätt! Här har man grubblat i åratal på hur man ska rentvå sitt samvete och så är det bara att knalla till kyrkan på andra sidan gatan och be en bön. Lite pletut?

Hösten är här, vilken lycka! Mörkret som faller på kvällen så att man äntligen kan sova på natten också om ens sovmask åker på sned. Å andra sidan - mörkret som faller på kvällen så att inspirationen slår sina klor i en och man fylls av energi och idéer och projekt och aldrig skulle vilja gå och lägga sig. Tala om konflikt. 

I Palma var det en taxichaufför som vägrade tala engelska med mig efter att jag sagt att jag kunde lite spanska. Förstod ju i princip allt han sa men var rätt oförmögen att föra en konversation. En annan kväll var det en äldre argentinsk gentleman som ville dansa Blue (?) med mig på jazzklubben och det försökte jag, men då det inte lyckades särskilt bra ville han prata med mig i stället. Jag förstod så gott som allt han sa men var rätt oförmögen att föra en konversation. Vansinnigt frustrerande! Anmälde mig alltså häromdagen hux flux till en spanskakurs och den började idag, precis runt hörnet på Stora Roban. Inte vet jag om jag lär mig prata ännu heller - det är väl tjugofem år sedan jag läste spanska senast och har alltid skrivit alla språk oändligt mycket bättre än pratat dem - men roligt var det. Kan bli lite utmanande att hinna dit till fem före fem alla måndagar, men det är värt ett försök.

Skulle även vilja skriva mera, fotografera mera, rita mera, inreda mera, röra på mig mera och gå på fler kulturevenemang och dricka mera rödvin i gott sällskap och sånt, men får väl prioritera lite.

Mitt vinterbastuprojekt ligger tillsvidare på is eftersom Lovisa bygginspektör tappade bort sig när hen skulle inspektera min tomt. Hen återvände till sitt dammiga kontor förra veckan för att samla nya krafter. Jag är inte särskilt hoppfull med denna facit på hand, men känner mig efter den här episoden "på nackan". (Hen lät förhållandevis skamsen på telefon.) Återkommer eventuellt med rapport om det hela.

Vad mina lampor anbelangar har de nya över köksön anlänt och jag lyckades övertala gårdskarlen att hänga upp dem. Han lyckades få upp den ena, men något ljus varde det inte. På is detta också, i väntan på Laattapistes rapport om hur jag ska få min slocknade badrumsspegellampa att lysa och om detta eventuellt kräver en elektriker som då även kunde ta sig an mina kökslampor. 

Nå, Laattapiste svarade idag efter EN MÅNAD:

"Kiitos viestistäsi, saimme tunnistettua tuotteen ( - no onneksi olkoon, minähän liitin siitä kuvan ja tuotetiedot ja laskun! toim. huom) -  ja tuotteessanne on Led valot (LED 10W).Tämä tarkoittaa, ettei tuotteeseen voi valitettavasti vaihtaa poltinta."

Jag svarte:

"Kiitos tiedosta. Eli tämä oli kertakäyttövalaisin? 

Vai voiko sen mekaniikan korjata? Mitkä ovat mun vaihtoehdot?"

 

Laattapiste: "....."

 

Känner en viss frustration över detta, kan ni kanske föreställa er, då lampan är integrerad i min badrumsspegel och har kostat mig 256 euro i tiden. Hur kan någon i kundtjänst svara typ shit happens utan att erbjuda lösningar? AAAARGH! 

 

 

 

Men googlade nyss att dess garantitid är 5 år och jag har köpt den 2015.

HA! Fortsättning följer!

Bra saker.

Spenderade fem fyra dygn på stugan. Var "tvungen" att åka dit onsdag kväll för att täffa Vattenmannen torsdag morgon. Simsalabim så hade han tömt mitt tryckkärl på vatten och fyllt det med tryck i stället och plötsligt hade jag rinnade vatten men aldrig förr skådat tryck. Vilken lyx att inte tvätta sig i havet och att få diska med hon full med varmvatten!

Jobbade distans torsdag men körde till kontoret på fredag genom hällregn och tillbaka på kvällen genom ännu värre dito. Kravlös kväll med bastu och rödvin och bok, lyxigt värre. Lördagen var solig men blåsig och gick till vinterbastuplanering samt busksaxande och pynjande i omgivningen. Letade även efter svamp men hittade bara två. 

Hägern satt i vasskanten varje dag och imorse hann jag smyga mig fram med kameran på fotoavstånd innan hen hörde mig och blev skygg och flög iväg.

För att inte bli helt skogsförvildad körde jag idag till Gumböle för släktens golftävling som jag inte ens förlorade; bara nästan.

Förra veckan fick jag förresten veta att illustrationerna jag gjorde i våras nu har blivit till en e-bok som delas ut på svenska daghem. Den finns att ladda ner här: https://www.moilo.fi/pedagogisk-dokumentation

Lite stolt såklart. Jag minns en tid då jag drömde om att illustrera mera, dela med mig av mina bilder och kanske till och med någon gång sälja några. Sakta men säkert kan man faktiskt förverkliga drömmar, också om det sker med så små steg i taget att man inte alltid riktigt inser att man plötsligt en dag är där man ville vara.

Himmel och pannkaka!

Påbörjade ett blogginlägg redan igår, men det blev på hälft när jag beslöt se filmen av Moodysson i stället. Så kan det gå.

Första veckan på jobbet var obeskrivligt seg. Hemkomstdepression och total oförmåga att grabba tag i saker. Nu, efter en ytterst återhämtande weekend, börjar hjärnan komma igång och jobbet rulla på.

Hade inga planer för weekenden - lyckligtvis! - så det fick bli ex tempore. Började med lunch med god vän samt jakt på nya lampor ovan köksön eftersom de gamla puffade ur. (Mitt fel såklart; hade tydligen använt halogenlampor i stället för led, hur kunde jag ha vetat det? Nu vet jag bättre.) Himlade mej och rullade med ögonen över leveranstiderna som var kring sex och åtta veckor hos Armas, Formverk och Vepsäläinen. Hos Bo Concept lovade de mej efter många om och men lampor inom två veckor, men det tror jag när jag ser dem.

Köpte lördag eftermiddag hux flux biljetter till Tarantinos nya film åt mej och sjuttonåringen på Kinopalatsi 17.30. När vi köpt alla våra godsaker blev vi stoppade vid dörren och sjuttonåringen måste bevisa sin ålder eftersom detta var en visning med alkoholservering. Nå, DET visste jag ju, hade ju ett glas hyfsad rövare i näven och vi har varit på sådana hur många gånger som helst tidigare och ingen har frågat någon om papper. På biljetten stod Anniskelu K-18 (Elokuva K-16). Jag flippade ur totalt och himlade mej och rullade med ögonen och sa att Denhär biljetten berättigar till filmen om man är 16, det står ju klart och tydligt! VAR kan min son se denhär filmen nu om inte här?  Han dricker COKIS ser ni ju! JAG lovar övervaka att han inte dricker av mitt rödvin, han DRICKER ju inte ens alkohol!

Allt detta medan sonen sjönk djupare och djupare under jorden och det hjälpte inte ens! Eller jo, jag fick pengarna tillbaka för att jag var så gråtfärdig över besvikelsen och skammen över att inte ha sett den finstilta K-18 (salissa anniskelu) längst ner på biljetten och en bunt herkkufribiljetter, men lot of good that did us när filmen just haft premiär och var slutsåld så gott som överallt. Beslöt oss i alla fall för att ta de två sista platserna i Östra Centrums IMAX sal klockan 20.30 så det blev att hänga i köpcentret med annat löst schack ett par timmar innan filmen började. Hamnade på första raden under en enorm screen så man måste vrida huvudet som en uggla för att se från ena ändan till den andra. Dessutom var biljetterna skitdyra.

Hursomhelst, vi ugglade oss igenom filmen som var ytterst underhållande och very-Tarantino och bara en gång - i  typ en kvart dock - var jag tvungen att titta bort helt och hållet p g a våldsamheterna. 

När filmen tog slut var klockan 23.30 och metron hade slutat gå!? Alltså, varför? Vi sicksackade omkring på busstationen en stund med annat löst schack och himlade oss och rullade med ögonen medan vi sökte en lämplig buss men lyckligtvis körde en taxi upp bredvid oss och vi tog den i ett nafs.

Hemma fick jag äntligen ett glas rödvin.

Och nu missade jag tians nyheter medan jag skrev det här, så har ingen aning om vad som händer i världen. Hoppas någon läste.

Återkommer med andra historier en annan dag. Lättar upp den kompakta texten med en bild av ett hus vars västvända balkonger jag beundrar alltid då jag promenerar hem från gymet. Vill ha!

 

P.S. Valde att gå till jobbet med ofriserat hår.

 

when the lights go out

I Palma var det hett. Men det var semester och rosevin och sand och hav och jazz och tapas och det fanns luftkonditionering och belysning. 

Hemma i stan slocknar den ena lampan efter den andra - endel med explosiva puffar, andra bara slutar lysa. Leverantörerna av lamporna rycker på axlarna och lallar om ledteknik som inte går att byta eller lampfästen som inte går att förnya. 

Tur att jag gillar höstmörkret.

Den tropiska värmen i vår lägenhet har jag svårare att godta. Tog mig en extra halvtimme att komma iväg till jobbet idag då alla morgonbestyr resulterade i såna värmevallningar att jag omöjligt kunde klä på mig. 

Imorgon blir det att välja mellan att gå till jobbet antingen naken eller med ofriserat hår.

Var dessutom så trött och jetlagged eller vad det nu kallas när man försöker vrida sin semesterklocka till jobbtid att jag tvangs stanna vid apoteket på vägen för att köpa Berocca. Needless to say att jag bevärdigade min chef med endast ett argt bläng när han undrade om jag var full av energi och flow.

Men den goda nyheten är väl att jag lyckades klämma ur mig ett blogginlägg. Vi går mot bättre tider, om än mörkare.

 

 

Anselm

I min barndom berättades det om gårdsarbetaren Anselm som hade för vana att spruta Raid i armhålorna i stället för deodorant när han skulle gå på dejt.

Kände mig ungefär likadan när jag av en eller annan anledning blivit utan rinnande vatten på stugan och fick tvätta mig i mutahavet i en veckas tid och sätta fuktighetskräm i armhålorna då deodoranten tog slut. Tillbaka i stan torsdag kväll gick jag mer eller mindre raka vägen till Yes Yes Yes på middag i den här munderingen; little did they know.

Igår förde jag min bil, som såg ut att ha deltagit i Neste Rally, på tvätt i Stockmanns garage och promenerade under tiden till Jean Vernet där jag beställde en stol och en fotpall. Lunch på stan samt gjorde några sjuuuukt billiga golfklädsfynd. Väl hemma två yogapass för att kompensera för de uteblivna och badade bastu innan jag packade min resväska för en sex nätters resa till Palma de Mallorca.

Datorn blir hemma dennan gång så inga blogguppdateringar att vänta men kanske en och annan bild på Instagram och FB (utom för dem som inte är på FB för att deras foto blidde ratat pga iklädd lippis med texten Death to the Hipsters, inga namn nämnda). 

Hasta la Vista Amigos & Amigas!