För en dryg vecka sedan fyllde nittonåringen tjugo och vi firade honom med skumppa i hans man cave i Berghäll och påföljande middag på Bar Cón på Flemingsgatan. Väldigt trevligt och lyckat koncept. Hade dessutom inte träffat honom på två och en halv månad och hade hunnit glömma vilken sympatisk ung man han är.
Helt opartisk utsago.
Spenderade tre dagar med syskonen och deras bättre hälfter i Paris, jättelyckad resa! Lagom med ensam- och tillsammanstid, gapskratt, mer och mindre goda middagar och luncher med lagom med vin, kilometerlånga färder med sparkcykelskoter, vackra vyer, några muséer, promenader och metrofärder. Pas mal!
Hemma åter låg en vecka framför mig utan minsta programpunkt på kvällarna, förutom min spanskatimme på måndagen. Overklig känsla efter att ha sprungit som ett torrt skinn den senaste tiden. Hann till gymet igår lagom innan jag började nysa som en besatt och nu är jag drabbad av en snuva som föranleder distansarbete imorgon.
Snuvan ledde även till att jag inte satt min fot utanför dörren efter det att jag kom hem från kontoret klockan sex. Jag kan garantera att detta är oerhört sällsynt och kvällen känns därmed oändlig. På ett bra sätt! Jag har hunnit reda upp mina obestämda pappers- och prylhögar från hela sommaren. Hittat dokument som borde ha åtgärdats i mars. Kanske hinner jag nu ta mig an dem innan jag hamnar i butkan. Vilken tur att jag blev förkyld!
Vad belysningen anbelangar kommer kanske, kanske en elektriker och fixar mina köksölampor inom kort. Laattapiste å sin sida hittade till sist min beställning och kommer och byter ut lampan mot garantin inom några veckor. Tadaa!
Av Lovisa bygginspektör hördes inte ett knyst så jag antog att hen hade besökt någon annan stuga i grannskapet igen och sen gått hem och dragit något gammalt över sig. Skrev dock ett mejl utan större förhoppningar om svar. Inom kort hade jag ett meddelande i min inbox som gav grönt ljus för bastubygge i mitt lider. Wohoo, flow!