Newsflash

När jag för en gångs skull har tid och lust att ta reda på vad som hänt ute i vida världen så sätter jag på teven och drabbas av freakin' ishockey. Som utplånat tians nyheter, för helvete.

Mycket händer här i trakten.

Klädde mig imorse i vita jeans. Jobbade distansförmiddag. Åt tomatsoppa till lunch. Bytte till ett par andra vita jeans. Tog mitt pick och pack till bilen. Grannen hade parkerat halvvägs in på min ruta. Svor och klämde mig in mellan dörren, bilen och en matta gult pollen. Körde på kundbesök, troligen med gul röv. Fick kortslutning och ställde parkeringspucken på tre fastän klockan var tolv. Fick böter. Körde till Borgå på matuppköp. Insåg vid kassan att min telefon var försvunnen. Mindes tydligt att jag surfat på den i ALKO. Frågade efter den där och i infon och letade efter den på tuppen. Hittade den inte. Lämnde min emailadress vid informationsdisken. Körde nedstämd till stugan och beslöt logga in på FB och mejl och meddela mina nära och kära som jag skulle möta upp med att jag inte kört i diket utan bara tappat min telefon. Insåg att jag glömt min nätmokkula i stan. Körde till Mor. Berättade om mitt dilemma. Din Bror är i K-Market, tröstade Mor. Det hjälper mig knappast, sa jag dystert. Loggade in på nätet. Fick ett email av K-Market. Vi har hittat din telefon! Ringde Bror som ännu var där. Tala om flow! Fick min telefon tillbaka. Badade bastu. Drack vin. Livet är okej. Solen går ner och det är vindstilla.

Om moderskap och singelliv

Runtom på Facebook postar mammor bilder av hur de blivit uppvaktade av sina barn på Morsdag. Mitt ena barn sov till halv tre på eftermiddagen så jag åt morgonmål i allsköns ro. Den äldre sonen tackade nej till morsdagskaffe på stan så jag skötte även den biten själv. Promenerade norrut i jakt på en solig och vindstilla terrass och hittade den vid Villa Hagasund där jag först drack kaffe med bok och sedan besökte utställningen Sorglös Stad - scener från 1920-talets Helsingfors. Den kan jag rekommendera varmt; inte bara för de nakna karlarna bakom duschdraperiet.

Efteråt plockade jag med mig sjuttonåringen till Maxim för att se filmen om J.R.R.Tolkien. Jag fick trilogin i stipendium för goda kunskaper i modersmål på femman i lågstadiet. Illa rädd at jag aldrig läste ut hela - varken då eller senare - och har inte heller sett filmerna. Vad kan jag säga? Har aldrig förmått intressera mig för annat än det faktiska, det verkliga; det som hänt eller åtminstone kan hända på riktigt.

I fredags var jag på jobbresa i Stockholm och hemma kring nio på kvällen. Kan noteras at jag inte var lycklig av att klockan ringde sju på lördag morgon för besöksdagen i Obbnäs, men trots allt väl värt det. Fick se hur nittonåringen bor på Louhi och dricka Sotku-kaffe. Bäst av allt var att sjuttonåringen var med och fick åka tillbaka till stan med nittonåringen och spela Pleikka med honom i hans lya Berghäll innan de gick på bio tillsammans. Sjuttonåringen synbart nöjd med läget.

Själv körde jag hem, ritade ett kort och sprang sedan ett varv runt Brunnsparken innan jag gick på femtioårsfest där jag nostalgitrippade med snapsvisor och galet dansande. Kan inte sluta förvånas över att folk kommer fram och undrar hur det kommer sig att jag fortfarande är singel, nog borde väl jag kunna hitta någon? Jodå, det tror jag att jag kunde. Stundvis vill jag till och med det, men det finns två men: 

1) Var hittar man dessa lediga män i min ålder som vill och har möjlighet att resa, äta utemiddagar och inte har små barn eller fruar och där kemin och humorn dessutom klaffar och som klarar av mitt ensamhetsbehov och mitt fluktuerande humör? Var hittar man dem live om man inte vill spendera sina kvällar surfande på en dejtingapp? Gick för en tid sedan på speed dating - effektivt i min smak -  och kalla mig snobb om ni vill, men jag vill inte dejta en karl som kommer på dejting med skit under naglarna och iklädd en rutig flanellskjorta och som helst av allt vill ta mig med ut och pilka.

2) Ska man nöja sig med någon eller får jag eventuellt önska att förhållandet och mannen i fråga ska höja min livskvalitet för att bli aktuell?  Det får jag.

Ovanstående berättade jag åt dem som undrade, fast jag kanske bara borde ha hållit klaffen. Det som kanske förvånar mig mest är detta, att det är helt okej att ifrågasätta singelkvinnans livsval och leverne. Jag har svårt att tro att singelmännen - om det finns några; verkar som att singelstatusen bland män i min ålder oftast varar mellan 30 och 60 sekunder -  drabbas av dessa taktlösa frågor. Och jag skulle väl aldrig fråga min bordsgranne varför i helvete hen är gift när det syns på miltals avstånd att kärleken inte längre bor där den kanske någon gång bott. 

Går kanske att jämföra det här med att det är helt okej att utbrista åt en annan att Herregud så du är mager! men aldrig i världen att Jesus Amalia så du har blivit fet!

Samhällets normer. 

För övrigt allt väl och ett mycket innehållsrikt, givande och inspirerande veckoslut. Vill plötsligt både rita och skriva igen. Har dock ett day job och tre bolagsstämmor inkommande vecka så lugnet lär inte infinna sig åtminstone riktigt ännu.

"Oletko ehtinyt miettiä, Maria?"

"Oletko ehtinyt miettiä tätä iltaa?", kysyi eräs ystävä tänään sähköpostitse. Suomeksi, joten jatketaan sillä.

"No enpä ole ehtinyt miettiä tänään juuri mitään", sanoin, mikä pätee oiekastaan koko kevääseen. En ole ikinä koskaan missään kokenut näin intensiivisiä työpäiviä näin pitkäjaksoisesti. Turha toivo hoitaa mitään henkilökohtaisia asioita päivän aikana eivätkä virastot sun muut vastaa enää kuuden jälkeen puhelimeen. Eipä ehdi ystävienkään kanssa vaihtaa päivän aikana kuulumisia. Löysin kotoa huhtikuun alussa erääntynäitä laskuja; kohta varmaan sähköt katkaistaan. Huomenna saan sentään kesärenkaat alle.

Juoksin kuudeksi pää kolmantena jalkana erääseen muotitapahtumaan, ostin housut, join vihersmoothien ja kotiuduin salilta yhdeksän jälkeen. Eilinen meni vapaaehtoisissa hallitushommissa, huominen myöskin. Perjantaina pitäisi lentää Tukholmaan, lauantiana käydä Upinniemessä moikkaamassa merimiestä ja siitä kiitää suoraan 50-vuotisjuhliin. 

Haluan vuorokauteen lisää tunteja!

Uutisia katsoin tässä samalla, mutta eipä niistä jäänyt mitään mieleen muuta kuin että poliitikot näyttävät jopa minua väsyneemmiltä. (Oliko tuo suomen kieltä, ehkä ei.) 

Mutta energiaa riittää taas, kaikesta kiireestä huolimatta, joten kyllä elämä voittaa. Kunhan muistan liikkua. Ja mennä ajoissa nukkumaan, kerta joka tapauksessa herään neljältä meittimään kaikkea sitä, mitä en päivän aikana ehdi.

Ehkä ensi viikolla koittaa seesteisyys ja kiireettömyys? (Yea right.) Kuva Cavtatista.

"Mitä mietit, Maria?"

Näin kysyi Facebook kun siihen  loggauduin äsken. Suomeksi, kaiken lisäksi. Joten jatketaan sillä.

Mitä mietin? 

Mietin, että onpa ollut….omituinen viikonloppu. Hyvä sellainen, mutta ehkä omassa pääkopassa on jokin syystä tai toisesta vähän eri asennossa kuin ennen. Vaikea selittää, mutta välillä tulee näitä havahtumisen hetkiä. Kun näkee asiat jotenkin uudella tapaa. Kirkkaammin. Aidommin.

Tein viikonlopun lähestyessä harvinaisen ja erittäin itsekkään päätöksen jättää lauantain keväiset rapujuhlat väliin, koska olin yksinkertaisesti niin lopen uupunut, unen ja liikunnan tarpeessa, eikä kumpikaan olisi rapujuhlissa kokemukseni mukaan toteutunut. Syvät pahoittelut emännälle poisjäämisestä, mutta joskus järki voittaa korrektiuden. Olen tämän illan olotilan perusteella vakuuttunut siitä, että päätös oli oikea oman hyvinvoinnin kannalta. 

Näissä mietteissä toivotan hyvää yötä ja kauniita unia. 

Post-Valborg

Firade Valborgsmässoafton med vänner av olika slag plus trängsel i en tunnel full av medelålders desperata. Första Maj firades mest i sällskap av olika tv-serier. 

Ikväll har passerat med olika former av styrelseuppdrag vilket fortsätter imorgon bitti. 

Sedan kanske jag kan koncentrera mig på mitt -  vad det nu sen är?

Det är väl just det här, det är vad det är.

(Bilden irrelevant för svamlet.)

Arbetslägret

Släpade med mig sjuttonåringen till stugan i fredags. Han måtte ha drabbats av "luftombytet" som mina föräldrar alltid pratade om att man blir så sömnig av - han somnade klockan sju på kvällen och sov till lunchdags på lördag. Önskar att jag drabbats av samma luftombyte, men nej, jag vaknade klockans sju på lördag morgon och roade mig med ett avsnitt av Bonusfamiljen innan jag steg upp och krattade min gård. 

Jag måtte ha tittat på fel väderleksprognos för trodde det skulle bli tolv grader och inte tjugo.... Hade inget kortärmat med mig så fick gräva fram vad jag hittade i skåpen.

Ser ut som en blek och halvt ihjälskrämd koncentrationslägerfånge liksom min nittonåring sa när han tittade in tillsammans med sin kusin på eftermiddagen. Jo, trots semestern över påsken så var jag lite medtagen ännu i lördags; galen arbetsvecka - om än kort - och hormonstormar på det. Kanske blir det balans så småningom; har äntligen idag avslutat mitt ritprojekt och tidigare i veckan avsagt mig en styrelseplats, så snart kanske det blir tid för att chilla (vilket jag är så lysande bra på, borde kanske skriva en handbok?) 

Lördag kväll blev det bastu och mat och en del vin hos Mor och sjuttonåringen fick hjälpa att hänga upp fågelholkar i samråd med Styvfar. 

Idag tvang jag honom (sjuttonåringen, inte Styvfar) dessutom att dra kvistar - trauma från barndomen som jag nu överför till nästa generation. Så gott som halva min tomt är täckt med sly som skogshuggaren var och slog vid årsskiftet. Det var nog oerhört tillfredsställande sysselsättning men jag har väl en ny skog med sly innan jag hinner ens halvvägs genom denna urack. Borde kanske ordna kvistdragartalko med skumppa?

På tal om koncentrationsläger så kan jag rekommendera denna grymma bok om Mengeles Zoo - tvillingexperimentet i Auswitch - som jag läste under min resa. Hrrr.

ROTWLMAO

Bra sak med att resa ensam: man dricker mindre vin och sover mera och bättre.

Dålig sak med att resa ensam: man skrattar mindre.

Mitt bästa skratt på resan fick jag av de här filurerna, som helt enkelt gapskrattade. Det var som att delta i skrattyoga att lyssna på dem; jag garvade till sist så jag nästan trillade av muren.

Min Far och min Syssling kan säkert lista ut vad rubriken står för. 

Men för att ni andra inte ska förlora nattsömnen så är det såklart en förkorting av Rolling On The Wall Laughing My Ass Off. (vanl. Rolling On The Floor Laughing My Ass Off, eller mer familjärt att ha en krypare.)

"Var ska vi slå kors!"

....brukar min Mor utbrista när något oväntat inträffar. Jag var inte mycket bättre då jag klev in hos nittonåringen igår för att överräcka en Game of Thrones-t-shirt.

Döm om min förvåning; det här är killen som vanligtvis hittas under eller bakom oceaner av klädhögar och möglande matförpackningar. Man kunde ju tro att detta var ett ryck som han fick när jag ringde på dörren - likt det jag får när min Mor kliver in och jag börjar torka av spisen - men när vi shoppade var det faktiskt han som sa att han behöver en dammsugare. Och, tro det eller ej, en dammvippa.

Jag frågade hoppfullt om han haft det ensamt och ledsamt men han sa att huset varit fullt av (bl a chipsätande) vänner och häng, att månne jag kan åka snart så han får vara i fred innan returen till armén.

Like Mother, like Son.

Påsksöndag

Måste väl plita en rad eller två eftersom jag nu släpade med mej datorn ända hit. 

Notes from a trip:

- har sovit 9-10 timmar per natt och min dygnsrytm är helt ur led

- skäms av att inte ha deltagit i en enda historisk runda i en stad full av historia, men idag var första dagen jag kände mej kapabel att ta in någon form av information förutom matsedel och när jag vaknade till denna insikt var det försent; imorgon reser jag hem

- visar sig att huset jag bor i tillhör eller har tillhört en lokal konstnär - Ivo Grbic - och det totalförstördes under kriget i början av nittiotalet, liksom mycket annat av stan. Konstnären som måste vara närmare nittio lär fortfarande, eller igen, bo i övre våningen och hans konst finns till påseende i gatunivå

- har ätit obeskrivligt goda skaldjursrätter och druckit mestadels rosé

- min största motgång på resan var när jag av misstag slagit av vattenvärmaren på natten och måste ta en kalldusch på morgonen; må tilläggas att detta knappast är tvättäkta Airbnb utan mera som ett boutiquehotell med två rum och jag kunde inte vara med nöjd med läget och valet

- härlig fotogenisk och hemtrevlig stad med skrymslen och vrår och trappor och lutande terrasser med filtar och värmelampor

Glad Påsk!

Hälsningar från Dubrovnik! Jag bor i en finfin Airbnb-lägenhet med balkong mot en av tvärgatorna till Stradun, huvudgatan ni ser nedan. Solen skiner och det är bara så fint överallt.

 

Loose Cannon

Ibland frågar man sig, vad som händer den dag då man stannar upp efter att ha ångat på som ett lok i månader? Time will tell. 

Det har varit styrelsemöten, informationstillfällen, styrelsebeslut, möten, dokumentation, illustrerande, sömnlöshet, flytt av son, inköp av stuff, jobb som en blådåre. Men roligt som bara den; det drabbar ju ingen soffliggare precis. Men slog mig att jag inte haft regelbunden kontakt egentligen med någon under de senaste månaderna; ja utom mina barn då, men det räknas nog inte. Känner mig lite lösryckt ur alla sammanhang men samtidigt pånyttfödd. (Nå skinnet är inte som på en nyfödd. Men annars.) Vänta bara båda min barn är utflyttade; då är jag ju banne mig en totalt loose cannon.

Hursomhelst. Jag sover äntligen som en klubbad; beror det på sömnmasken som gör djupa spår i mitt kollagenfria skinn under natten eller på tröttheten som hunnit ifatt mig eller på våren som ersatt den fruktade vårvintern eller allt pollen; aivan sama. Känslan av att vakna när man faktiskt sovit i sju eller åtta timmar? Ja, den som vet, hen vet.

Weekenden var avkopplande trots fullspäckad. Fredag och lördag inredning och shopping hos och med nittonåringen. På kvällen hann jag äntligen med en sväng till gymet. Det här med motion tre gånger i veckan visade sig utopistiskt åtminstone tillsvidare men igår kväll promenerade jag faktiskt via röstningslokalen till Drumsö på styrelseuppdrag efter att jag först illustrerat i sju timmar.

Uppdragsgivaren mestadels nöjd med mina alster verkar det som, men denna argbigga ratades, så henne fick jag tona ner lite.

Folk frågar ibland var jag får inspiration till mitt ritande. På en skrivarkurs fick jag en gång det enastående tipset; gräv där du står. 

Urban Dictionary, "Loose Cannon": An individual who has little to no self control, does not think logically, whose grasp on reality is feeble. a seemingly misunderstood person who is in fact a walking disaster waiting to happen.

Havaintoja Kalliosta

Om livets gång och min livskumpan.

Så flyttade då nittonåringen på riktigt. Vi hade träff i hans nya hem idag efter jobbet och pynjade ihop några möbler och fyllde hans kylskåp.

På hans trappa satt en puligubbe och drack vodka. 

Ansvaret tynger.

På vägen hem var jag så hungrig att jag höll på att avlida trots att jag precis ätit en sallad och innan dess ett mellanmål och innan dess en jättelunch.

"Du har kanske binnikemask", sa sjuttonåringen.
"Det sa min mamma också hela min barndom, för att jag var så mager och alltid hungrig!"
"Exakt. Du har alltså haft den i trettio år."

De goda nyheterna antar jag är att sjuttonåringen inte fattade att jag har haft den i fyrtio år redan. Och att någon faktiskt har orkat med mig alla dessa år.

Full rulle

Ett och annat projekt på g som tagit min tid. 

Hux flux beslöt vi häromveckan att nittonåringen flyttar hemifrån. Alltså tog vi hans pick och pack förra söndagen - en teve, en högtalare, en halare, en stol och några klädesplagg -  och förde det till hans nya hem i Berghäll innan han åkte tillbaka till Obbnäs. 

"Du inser att det är du som får sköta den här flytten" sa han, "för jag är i armén. Inte som att jag skulle orka använda mina lediga weekender till att fylla i någå blanketter eller skaffa någå stuff."

Tacksamheten bland min avkomma?

Hursomhelst, blir ju mycket lycklig av att inreda och har fått fria händer, så kan leva med detta. Tillbringade torsdag kväll med att hänga upp gardiner och vänta på soffa och bord som jag beställt från det blågula varuhuset. De kom på utsatt tid och jag föll bara en gång på rygg medan jag packade upp soffan. Landade på papplådan med bordet i. Klarade mig dock oskadd. 

Känslan i en annan lägenhet, i en annan del av stan med nästan inga möbler och inget förflutet? Fick en närapå oemotståndlig lust att ta mitt pick och pack och dra iväg någonstans där jag kan börja från noll.

Fick även häromveckan beställning på några illustrationer, vilket förstås gör mej urlycklig, men kreativitet kräver ju både tid och sysslolöshet, vilket inte precis funnit i överflöd på sistone. Men man gör ju sina val. Har med andra ord tillbringat denna soliga dag framför Photoshop i sonens f d rum som jag gjorde om till arbetsrum samma kväll han flyttat. (Alla sörjer på sitt sätt.)

Även slängt i mej ett lass sushi som Foodora hämtade när jag befunnit mej i flowtillstånd och plötsligt byggt upp en galen hunger. När det ringde på dörren hade jag närapå glömt att jag beställt mat.

Fem timmar ritjobb må räcka för en lördag. Nu måste jag avrunda och ta dagens första dusch innan det blir skumppa och middag och gud vet vad.