Åt Kusin påstod jag på vår lunchträff att det känns som att dygnet har fått mera timmar sen jag började jobba.
Uppe med tuppen och när arbetsdagen är slut finns ju ännu kring sex timmar att göra vad jag vill med. Senare ringde Far och undrade varför jag lät så andfådd. Jag meddelade att jag precis kommit från gymet, var i färd med att koka två ägg till kvällsmål samt på väg i duschen för att börja titta på en tv-serie två minuter senare. Han tyckte det lät som multitasking och då glömde jag nämna att jag även läst engelska och matematik med son nummer två, tagit en sväng till Stockmann för att byta ut son nummer etts hörlurar som slutat fungera samt på vägarna dit och tillbaka inhandlat mat och övriga attiraljer.
När klockan slog elva insåg jag dock att IKEA-kassarna med rent byke flyttat runt i lägenheten i en veckas tid och antagit rollen som klädgarderob. (Varför vika in i skåp när man kan klä på sig rakt ur kassen?) Till min stora förvåning såg jag nyss kassarna släpas in i sjuttonåringens rum varefter de kom ut igen minus hans kläder.
Utan skild tillsägelse eller uppmaning!
Jag antar att alternativet att gå med rumpan bar till skolan drev honom till denna vansinneshandling.
Lutar mig tillbaka med en bok och ser hemmet sköta sig självt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar