Jag fick det jag önskade mig.
Ett jobb att köra till om morgnarna med musik i radion och sol i backspegeln. Ett alldeles eget skrivbord. Lysrör och heltäckande matta. Vuxna, tänkande människor. Två, tre, snart kanske fyra språk och flertalet tidszoner att tampas med dagligen. Nya utmaningar bland gamla bekanta och ordersystem jag jobbat med för tio år sen vilka blottade en bortglömd minnespanel i min hjärna och jag var nära att underteckna mina mejl med ett efternamn ur mitt förflutna.
The mind works in mysterious ways.
(Glad it works at all.)
Lite matt efter två dagar bland människor och en strid stöm av nygammalt informationsflöde. Ikväll ensam i mitt hem för första gången på evigheter; skickade iväg en son igår och en annan idag för att fira höstlov på andra sidan jordklotet med far deras.
Själv nollställde jag min hjärna genom att springa och lyfta saker på gymet och ligga platt i bastun efteråt. När jag gäspade tidigare i dag sa besserwisserfjortonåringen*: "Du kanske inte borde titta på tv-serier klockan elva på kvällen om du är så där trött följande dag."
I säck före påse, kanske?
PS. Senare frågade han faktiskt hur det varit på jobbet. Och vilken processor min laptop har. Följt av: "Va, har du inte kollat?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar